Lilla Bokmania, hur är det med dig när ännu ett år har gått?

Så här på årets sista dag känner jag ett plötsligt behov att blogga lite grann och det gör mig faktiskt glad för det måste ändå betyda att jag inte har lagt av helt (ännu). Fast tanken har slagit mig flera gånger under hösten som gått, det måste jag erkänna. Mitt senaste inlägg är nästan två månader gammalt, så det är uppenbart att någonting är riktigt på tok med bloggens livsduglighet. Tråkigt, men sant. Ska dock göra ett återupplivningsförsök här framöver.

Jag har helt kommit av mig med bokbloggandet och skyller på tidsbrist och brist på mental ork och brist på bokbloggarinspiration. Det var så mycket annat som har krävt min fulla uppmärksamhet och fokus att när jobbet väl var gjort, hade jag ingen lust kvar att fortsätta sitta vid datorn, tänka "text" och klappra på tangenterna. Kanske är det en fullt förståelig konsekvens av att jag har ett första år som egenföretagare och lärarutbildare bakom mig. Och ett manus på en ny handbok för sfi-lärare är inlämnat till förlaget för att ges ut under våren. Jag har fått utvecklas och lära mig mycket nytt i mitt yrkesliv, det har varit ett fantastiskt år på det sättet. Intensivt, lärorikt och tokroligt. Jag är mycket tacksam för de möjligheter som livet har gett mig.

Tyvärr blev bokläsningen lite lidande, men man kan inte hinna med allt. Räkneverket har idag den 31 december stannat på 78 lästa böcker (inkl. ljudböcker), vilket är ca tjugo titlar färre än vanligt. Sedan 2010 har jag inte läst så få böcker som i år och jag har också i princip slutat att ta emot recensionsexemplar, annat än i några speciella fall. En ny fas i livet? Ja, mycket tyder på det.

Under januari tänker jag blogga i fatt och det ska bli roligt, känner jag. Vill dela med mig av mina läsupplevelser av de fantastiska romaner som jag har läst/lyssnat på under de senaste två månaderna: Fiskarmännen (Chigozie Obioma), Det var vi (Golnaz Hashemzadeh Bonde), Återstoden av dagen och Never let me go (Kazuo Ishiguro), Annonsen (Marie-Hélène Lafon) och Vegetarianen (Han Kang). Hoppas bara att bloggen fortfarande har några intresserade läsare kvar!

Inför 2018 är min tanke att huvudsakligen läsa böcker som jag redan har i mina bokhyllor och ta del av boknyheterna främst i form av ljudböcker på Storytel. Mycket av nyutgiven skönlitteratur ges snabbt ut i ljudboksformat, så jag är inte orolig. Jag har slutat känna recensionspressen, jag vill "bara" läsa vad jag för tillfället har lust och tid med. Det känns faktiskt befriande att ha kommit dithän.

Är det nu tiden är inne för alla olästa nobelpristagare, alla tjocka hyllvärmare och de olästa romanserier som jag så länge velat börja läsa? Thomas Mann, William Faulkner, Boris Pasternak, Gao Xingjian, Svetlana Aleksijevitj. Jeffrey Eugenides, Jonathan Franzen, Hans Fallada, Ljudmila Ulitskaja, Yung Chang, Ingeborg Bachmann, Virginia Woolf. Cora Sandell, Jan Kjaerstad, Kerstin Ekman. Med flera, med flera, med flera. Om Bokmania ska fortsätta in på sitt elfte år som bokblogg och inte gå i graven helt, måste villkoren anpassas utifrån hur mitt liv och arbete ser ut just nu. Jag lockas också av tanken på ett ikt- och sfi-relaterat bloggande inom ramen för min profession, vilket i så fall kommer att "stjäla" bloggtid. Jag vill fortsätta med Bokmania men vill inget lova ens för mig själv. Vi får se vad 2018 kommer att innebära för lilla Bokmania.

Vilken bok kommer jag att inleda läsåret 2018 med? Det blir en gammal hyllvärmare på drygt 700 sidor: Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami. Det är så jag nästan vill ropa ett högljutt "Äntligen"! Och så är jag halvvägs i ljudboken Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Mycket trevligt. Sedan har jag en liten hög med pedagogisk facklitteratur att ta mig genom, men det ordnar sig.

Gott nytt år bokvänner!
Tack för att ni fortfarande hittar hit.