Madame Arnoul är en självbiografisk barndomsskildring från början av 60-talet när Algeriet höll på att frigöra sig från Frankrike och bli självständigt. Jean-Noël Pancrazi är född i Algeriet och det är också där han tillbringade barndomsåren. När familjen flyttade till Frankrike var han 13 år gammal.
Berättelsen utspelar sig under det algeriska självständighetskriget och platsen är en liten stad vid namn Batna. Där bor pojken Jean-Noël som blir vän med en grannfru i hyreshuset, madame Arnoul. På kvällarna brukar de sitta tillsammans på en bänk på gården som blir ett slags tillflykt för de båda. Pojken vill komma undan sina föräldrars eviga gräl och madame Arnoul är olycklig på grund av sin barnlöshet och sin mans alkoholism och otrohet. Också för att hon betraktas som en främling i grannskapet fast hon har bott där i åratal.
Det är nog just känslan av ensamhet som för pojken och grannkvinnan samman och som gör att en ovanlig vänskap utvecklas. Skildringen av pojkens och madame Arnouls varma relation är en av två saker som gör romanen fängslande och mycket läsvärd. Den andra är porträttet av pojken som är någonstans mellan tio och tretton år gammal och som dels försöker förstå sig på vuxenvärlden, dels påverkas av krigets blodiga händelser i sin egen omgivning. Det är förstås intressant att även läsa beskrivningen av en sådan betydelsefull historisk händelse som självständighetskriget i Algeriet, men det är framför allt den kärleksfulla skildringen av pojken och grannkvinnan och deras upplevelser och känslor mot historiens bakgrund som ger en varaktig läsupplevelse.
Romanens centrala händelse är ett attentat och hur madame Arnoul räddar pojken undan oroligheterna. Kanske inte för att han skulle befinna sig i en direkt livsfara, utan mer för att han skulle slippa se våldet och blodet. I den politiska konflikten mellan Algeriet och Frankrike ställer sig madame Arnoul så småningom på Algeriets sida, trots att hon är fransyska. Det ställningstagandet kostar henne dyrt. Men lille Jean-Noël förblir hennes hängivne vän.
Romanen Madame Arnoul är en mycket fin bok. Språket flödar mjukt och det går inte annat än att känna stor ömhet för berättarjaget - pojken Jean-Noël, ett vilset barn i en komplicerad värld.
"Madame Arnoul hade lämnat dörren öppen till den norra lägenheten, som om hon hade förväntat sig att jag skulle gå dit och stryka handen över jordgloben vars färger, en gång de enda i hennes liv, tycktes gå in i varandra i ljuset från lampan som fortfarande var tänd."Jag är väldigt glad att jag har hittat romanen Madame Arnoul i bokfloden och hoppas att många andra bokälskare också upptäcker den. Den är värd att upptäckas och läsas. Undrar roman Berget också är så bra?
Boken finns att köpa på t.ex. Bokus
