Det var en stor läsupplevelse att ta sig an Världen av i går: berörande, fängslande, intressant och skrämmande aktuell. Ibland kändes det rent av kusligt hur mycket Zweigs farhågor när det gäller nationalismens och extremismens framfart genom Europa tangerar vår egen samtid. På det viset är läsningen av Världen av i går mentalt jobbig eftersom den väcker så många frågor och känslor och faktiskt även rädslor. Har vi inte lärt oss någonting? Varför fattar inte dagens Europa att vi håller på att förirra oss på en mycket farlig väg igen? Varför märker vi inte hur extremismen hela tiden flyttar fram sina positioner ett litet steg i taget, bara så lite att det knappt märks? Deras tålamod och målmedvetenhet! Det finns ett avsnitt i boken som beskriver denna mekanism och det går inte att inte tänka på SD och deras egna skrupelfria bedrägeriteknik för att kontinuerligt flytta fram sina positioner i samhället. Det är kusligt! Boken har definitivt potential att påverka det vi kallar moralisk kompass.
 |
| Ur: Världen av i går av Stefan Zweig, övers. H Hultenberg |
Stefan Zweigs språk är välformulerat men lättillgängligt. Han har humor och det är bra, för den balanserar vemodet. Ett av många hundöron som jag har vikt i boken markerar sidan där Zweig skriver om hur blommor blivit partimärken. Det var ett lika intressant som roligt avsnitt. Ett litet smakprov:
Knappt hade den röda nejlikan dykt upp som partimärke förrän plötsligt en annan blomma visade sig i knapphålen, den vita nejlikan, som betecknade medlemskap i det kristsociala partiet (är det inte rörande att man på den tiden ännu valde blommor till partimärken i stället för stövlar, dolkar och dödskallar?).
Men Stefan Zweigs bok innehåller också annat än politik - till exempel tankar kring erotik och den sjuka borgerliga konvenansen att kvinnor saknar sexuella känslor samt kritik av samhällets moralism över kvinnors och mäns så mycket friare sätt att umgås när 1800-talet glidit över i 1900-talet. Med glimten i ögat berättar han också om hur "ytterst anstötligt för moralen" det var när unga flickor plötsligt hade fått för sig att det gick an att spela tennis iklädda korta kjolar och med bara armar när det var en solig sommardag. Med sin vassa penna doppad i ironi ger han sig på att kritisera ett äldre mode som tvingade borgerliga kvinnor att klä sig så att alla kvinnliga och individuella former doldes under lager av kjolar, blusar, koftor och tjocka strumpor.
Världen av i går är en bok bestående av minnen och reflektioner över en tid som flytt. Stefan Zweig var en världskänd författare som ingick i landets kulturella elit. (Innan Hitler strök hans namn och förbjöd hans böcker, vill säga.) Under sina glansdagar umgicks han med storheter som till exempel Rilke, Joyce, Gorkij och Freud. Han var kosmopolit, intellektuell och humanist och han reste mycket. Han skrev biografier, romaner, dramer, operalibretton och essäer. Den här boken, som blev hans sista, är ett slags litterärt testamente till eftervärlden. Strax efter att boken blev klar, tog Stefan Zweig sitt liv. Han kunde inte uthärda mer.
Jag önskar att så många människor som möjligt läste Världen av igår som medicin mot anfall av historielöshet.
Nyligen har det kommit en film om Stefan Zweig, Farväl Europa heter den. Den vill jag se.
