Kerstin Wixe börjar med att ge en komplimang till Kjell Westö för hans noggranna stadsskildringar i romanerna har skriver. Kjell Westö skrattar och säger: "Man ska komma ihåg att jag ljuger också. Jag är romanförfattare och inte historiker eller etnograf." Sedan berättar han en historia och vi i publiken brister ut i skratt. Sedan blir det bara bättre.
Westö berättar om hur han handskas med det förflutna i nuet och hur han gärna lägger in blinkningar till framtiden. Det finns tydligen blinkningar till alla tidigare romaner, varenda en. Det låter lite kul, tycker jag.
Oj, nästa bok kommer inte handla om Helsingfors, avslöjar Kjell Westö med glimten i ögat. Faktum är att det inte ens kommer att nämnas, skrattar han. "Sensationellt!" Säger Kerstin Wixe.
I den just nu aktuella romanen Den svavelgula himlen använder sig Westö av en namnlös jag-berättare för att ge intensitet åt texten och för att kunna utnyttja sina egna livserfarenheter. Det skulle inte riktigt funka med en allvetande berättare, tycker han. Han vill befinna sig själv i den värld han skildrar och vill att även läsaren ska göra det. Men trots intensiteten är det viktigt att läsaren får tid att reflektera kring handlingen och miljön.
Den svavelgula himlen handlar om kärlek, klass, traditioner, politik - bland annat. Jag har hört recensenter säga att det är den bästa bok har skrivit.
Förfttare måste våga gå dit där det känns lite läskig. Därför ville han skriva om kärlek, erotik och sex, menar han. Men, varnar han: "Ingen Fifty Shades of Grey så förvänta er inte för mycket."
 |
| Författare till salu? |
 |
| Det blev ett bokköp. Och signering. |
