söndag, juli 02, 2017

Proustsommar 2017: Sodom och Gomorra - en början

 


Igår gick äntligen startskottet för årets läsning av På spaning efter den tid som flytt. Det är fjärde delen, den som heter Sodom och Gomorra och som i pocketversionen sträcker sig över 595 tättskrivna sidor som jag läser i sommar. Boken kom ut för första gången 1922 och på svenska 1969 (översatt som bekant av Gunnel Vallquist). I romanen avslöjas flera av personerna som homosexuella och jag är väldigt nyfiken på hur Proust bär sig åt konstnärligt med detta då så tabubelagda ämne. Titeln antyder en hel del.
"Fjärde delen av På spaning är alltså den där författaren visar hur de homosexuella alltid varit en förföljd minoritet. Denna heroiska text - som Proust fruktade skulle refuseras av förläggarna - innehåller också en av romanens längsta meningar, en omtumlande mening om de människor som tvingas gömma sig för att leva och som inte vågar erkänna sina djupaste drifter ens för sina närmaste." (Ur: En sommar med Proust, A Compagnon, s. 76)
Det kommer att bli en spännande läsning och jag har också hört och läst att fjärde delen är en av de bästa i hela På spaning.... och att den som har orkat tugga sig igenom trean får en belöning i forma av en helt annan läsupplevelse. Det hoppas jag är sant och jag ser fram emot årets omgång för jag tyckte inte särskilt mycket om bok nr 3.

Omslagsbilden är fin, tycker jag. Det är en detalj från en målning av den franske konstnären Hubert Robert (1733-1808). Målningen heter på franska Vue d´un parc. Le jet d´eau och är från 1783. Hubert Robert var tydligen en konstnär som gillade att måla parker, gamla tempel, ruiner, akvedukter och liknande men är även känd för sina målningar av samtida Paris.

Sodom och Gomorra tar vid där föregående bok Kring Guermantes slutar, vilket inledningsmeningen inte lämnar några tvivel om:

Inledningsmening i Sodom och Gomorra

Om jag har försett mig med Madeleinekakor inför årets Proustpremiär? Självklart! Först bakade jag en plåt med kakor och sedan lagade jag mig en stor kopp lindblomste (på blommor som jag plockadde och torkade i fjol). Jag avnjöt bakverket och det väldoftande och välsmakande téet bläddrandes i pocketboken, begrundandes inledningsmeningen och googlandes fakta om omslagsbilden. Längre än så kom jag inte den gången. Det var för några dagar sedan.


Men igår kväll började jag på riktigt och naturligtvis finns det fotodokumentation ifall någon skulle vilja tvivla. Det var alldeles för varmt för te ute på balkongen, ett glas vitt vin kändes mera rätt. Pocketboken är med för understrykningar, anteckningar och till att vika hundöron i. För smått annars. Läsplattan är för själva läsningen.  


Fortsättning följer...

2 kommentarer:

Lena sa...

Jag har inte kommit så långt att jag börjat läsa Proust ännu. Det finns här hemma tills jag någon gång tar tag i detta :)

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Den har funnits i snart hundra år och kommer alltid att göra det, så på det viset är det ingen brådska. Jag har lagt upp läsningen över sju år och det funkar bra.