torsdag, juli 20, 2017

Ögat

Ögat (The Eye, 1965)är en kortroman av Vladimir Nabokov (1899-1977) och på svenska finns den tack vara Aris Fioretos översättning från 2015. Boken innehåller också ett efterord av författaren själv, vilket är intressant att ta del av, gärna före.

Det är en märklig berättelse på knappt sjuttio sidor som inte är alldeles enkel att förstå, men när jag efteråt läste efterordet, klarnade bilden betydligt. Därmed inte sagt att det var jobbigt eller svårt att läsa Ögat, bara att det är en annorlunda historia med tvillingbilder som först löper parallellt för att i slutet gå in i varandra och om jag hade vetat innan att det gäller att hålla koll på hur vissa mönster upprepar sig, hade det varit till hjälp.

Handlingen utspelar sig i Berlin bland en brokig skara ryska emigranter i mitten av 1920-talet, det vill säga efter revolutionen och Lenins död. En man är efter sin död (!) väldigt upptagen med att ta reda på hur folk i hans omgivning ser på en smått mystisk karl vid namn Smurnof som, om jaget har räknat rätt, redan finns i tre olika versioner medan det är oklart hur originalet ser ut och var det kommer ifrån, vilket jaget påpekar är vanligt vid vetenskapliga klassifikationer. Så han misströstar inte nämnvärt. Men det blir mer och mer troligt att mannen och den där Smurnof som kan vara allt från en bedragare till spion egentligen är en och samma person. Ögat leker med identiteter, roller och varats gränser och är bitvis ganska filosofisk samtidigt som den liknar en fars med konspiratoriska förtecken.
"På samma sätt bestämde jag mig för att gräva upp den sanne Smurnof, medveten om att bilden av honom påverkades av de klimatiska villkor som rådde i olika själar - att han i en kall själ fick ett drag, men i en glödande uppvisade ett annat. Jag fattade tycke för detta spel. Personligen betraktade jag Smurnof utan känsla."
Jakten på Smurnof avbryts temporärt av en ljuvlig men olycklig förälskelse, vackert beskriven:
"Det jag önskade mig av Vanja skulle jag ändå aldrig ha kunnat ta till dagligt bruk och egendom, på samma sätt som man inte kunde äga färgen hos ett moln eller lukten av en blomma."
Språket i Ögat är mycket tilldragande och värdigt sin mästare. Som sagt är detta en speciell bok, en klassiker vid sidan om Lolita, fast aldrig tidigare tryckt på svenska. Inte innan den här utgåvan. Och vilket omslag! Jag är extremt förtjust i omslagen på alla de Nabokov-böcker som Modernista har gett ut de senaste åren. Fjärilar, fjärilar... Nabokovs signum.


Boken finns att köpa på t.ex. Bokus eller AdLibris.

4 kommentarer:

Einar J sa...

Kul att du också gillade "Ögat", som verkligen är en av Nabokovs klurigaste böcker. Jag fick läsa den två gånger innan jag fick ett - osäkert -grepp om Smurnov och de andra.
Jag skrev om min läsning här, ifall du tillåter en länk:
https://secondblogbyme.blogspot.se/2017/02/det-sjalviakttagande-ogat.html

Jenny B sa...

Det låter som en mycket intressant bok. Den skall jag nog ta mig tid att läsa framöver.

Lena sa...

Det där är en författare som jag är oerhört nyfiken på.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Einar: Det är nog inte fel att läsa om "Ögat". Tack för länken.

Jenny B: Ja, lite annorlunda. Och tunn :-)

Lena: Han är bra. "Lolita" måste du absolut ta dig an.