söndag, juli 09, 2017

I starens tid

När en författare som älskar fåglar skriver en bok om sina bevingade vänner kan resultatet vara allt från trist faktanördigt till alldeles underbart fängslande. Tomas Bannerheds bok I starens tid (2015) är definitivt av det senare slaget (illustrerad med fågelfotografen Brutus Östlings vackra foton).

I I starens tid förmedlas en inställning till naturen och fåglarna som tilltalar mig och som, tror jag, ligger nära de flesta vanliga människors känsla för skog och mark och vatten och djur och fåglar. Tomas Bannerhed är inte den typen av fågelskådare som sitter i ett gömsle någonstans och spanar efter pippin eller åker hundratals mil till någon plats där ett exemplar av en sällsynt fågelart just har skådats, bara för att kunna pricka av arten på en lista. Nej. Hans kärlek går ut på att sitta på en stubbe i skogen och bara vara en liten stund. Han kallar det att att vara "förstubbad". Ett för övrigt härligt ord som beskriver det långsamma, meditativa och avstressande i kontakten med naturen. Sitta, lyssna, ta in. Öppna termosen och ta en kopp kaffe, äta en ostsmörgås. Inte tänka på något särskilt utom lite allmänt filosoferande om livet och det "trots allt ganska märkliga i att finnas till".
"... alldagligheter är det som stannat kvar hos mig. De kan jag när som helst återkalla ur minnets osorterade arkiv, där de verkar ha hamnat på samma avdelning som hågkomster från resor i fjärran länder. Små injektioner av häpenhet och plötslig närvaro, en närmast hypnotisk uppmärksamhet riktad mot en detalj av tusen i det ständigt förbiilande nuet."
Boken är upplagd lite grann som en dagbok som sträcker sig över ett (fågel)år: börjar med ugglor i slutet på februari, fortsätter med sommarfåglarnas ankomst i mars, april, beskriver deras föräldrabestyr under sommaren och flytten till varmare breddgrader om hösten för att sluta i senvinterns kråkväder. Datum, utflykter, naturmöten, alldagligheter, tankar om livet. Spännande fakta och häpnaden över hur fåglarna har ordnat vissa saker. Här och var några rader med skönlitterära referenser och korta historier om en och annan naturälskande författare, kanske även ett litet citat eller två. En skön blandning på alla sätt och vis.

Fakta om fåglar, ja. Riktigt roligt att läsa om. Vilken uppfinning borde Ingvar Kamprad kunna tacka taltrasten för genom att till exempel döpa en träskål till Taltrast? Eller hur liten är inte lövsmygens epifys när hela fågeln väger nio gram? Och är det inte fascinerande att det blir fyrtio varv runt jorden för en liten silvertärna under hennes händelserika livstid när hon varje år flyger från Antarktis till Östersjön för att lägga och kläcka två ägg och sedan flyga tillbaka igen? För att inte tala om en så märklig fågel som göken och hur den är funtad. Hur vet den ens att den är en gök när den aldrig har sett en artfrände innan det är dags att para sig? Det är faktiskt en bra fråga.

Tomas Bannerhed är en skönlitterär författare och texterna är präglade av hans fina men okonstlade bildspråk och personliga berättarstil. Därför blir läsningen en så stor njutning. I starens tid är allt annat än en vanlig fågelbok.
"Och en sen kväll i juni sjuder den uppländska våtmarken av tropisk fågellåt. Det surrar och knirkar, raspar och skärrar, smattrar och snärper utan slut. Och det kvackas och skränas och tutas och gnälls, ty nattsångarna är långt ifrån ensamma. Änder, måsar och gäss i tusental bidrar till den omisskännliga sjöfågelkören, till ett evigt sorlande och kacklande eufoni."
Jag läste boken under en semestervecka på Gotland i juni, stoppade ner den i väskan i sista minuten innan vi åkte hemifrån. En plötslig ingivelse som visade sig vara helt rätt. Jag kunde inte tänka mig en bättre passande miljö för läsningen är en strand med sol, hav, vind, ett skränande fågelliv och min fågelintresserade fotograf till make strosande omkring.




Så kom det sig en dag att vi var på Furillen och jag hade min bok med mig. Satt och läste, vände blad. Och där stod det plötsligt om fågellivet på just den säregna platsen där jag befann mig och datumet stämde också nästan - den 18 juni i boken, den 17 juni för oss. Sådana sammanträffanden älskar jag.

När vi kom hem upptäckte vi att det har flyttat in några pipande hyresgäster i vår fågelholk inte långt från köksfönstret och när blåmesungarna kläcktes en dryg vecka senare, hade föräldrarna fullt upp. Då mindes jag genast Tomas Bannerheds passande rader:
"...ett så fint samarbete makarna emellan - utan minsta gruff, som om allt skedde i ett självklart samförstånd, ingen osämja fanns - att man kan bli grön av avund. Matning fyrtio gånger i timmen, toalettstädning, lägenhetsrenovering och vakthållning dagarna i ända, men inte ens en antydan till bråk."
Jag har inte skrivit något om Brutus Östlings fågelfoton, men jag tar det för givet att alla förstår att det är fråga om finfina bilder, ofta helsidesfoton eller till och med upplagda över ett helt uppslag. På det viset är I starens tid till hälften en fotobok. Provläs gärna ett kapitel här.

Boken finns att köpa på t.ex. Bokus eller AdLibris

2 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

härligt sammanträffande!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Eller hur, jag älskar sånt :-)