En hondjävuls liv och lustar (sv.övers. Annika Preis) är onekligen en modern klassiker, en feministisk sådan. Boken är från början av 80-talet och författaren heter, som nog alla vet, Fay Weldon (f. 1931). När jag började läsa romanen var jag inställt på att den kanske inte skulle hålla längre och att den skulle kunna kännas förlegat. Nu efteråt tycker jag att En hondjävuls liv och lustar är underhållande, rolig och härligt bitskt men som feministisk roman har den spelat ut sin roll. Men den håller fortfarande för läsning, det gör den. Jag ser på den som en saga om en djävul av kvinnokön som ger sig ut på en smått overklig livsresa för att hämnas sin man och hans älskarinna.Huvudpersonen Ruth är storväxt, inte direkt vacker och rätt beige på alla sätt och vis. Hon är gift med en revisor och de har två barn. Revisorn förälskar sig i författarinnan Mary Fisher, en kvinna som är Ruths raka motsats: framgångsrik, liten och nätt, snygg och jätterik. En dag, efter att ha kallat Ruth för en hondjävul efter ett gräl, lämnar revisorn Ruth och flyttar till Mary Fisher som bor i ett tjusigt fyrtorn vid havet. Det där med hondjävul tycker Ruth lät rätt bra - för ja, det kanske är just vad hon är. Hon ska hämnas och det med råge.
Sin hämndodyssé börjar hon med att bränna ner familjens hus och leverera ungarna till revisorn och hans älskarinna i fyrtornet. Sedan ger hon sig av och börjar sakta men målmedvetet skrida till verket. Det är mycket som måste förändras från grunden men Ruth har tid, hon är förbannad och hon är smart. Det går inte att gå närmare in på allt otroligt Ruth tänker ut och genomför under åren som följer men det finns i alla fall inga hinder som kan stoppa henne. Hon har bestämt sig att ödelägga revisorns liv och bli Mary Fisher, så då kör hon med gasen i botten och ser sig inte om. Hon vill, som hon själv säger, få makten över både männens hjärtan och plånböcker.
Det är en galen och tillspetsad berättelse, så vissa aspekter gör man bäst i att inte haka upp sig på medan man läser, som t.ex. att Ruth lämnar sina barn utan att knappt ägna dem en tanke mer i sitt liv eller hennes utseendefixering och önskan att nån gång kunna se upp till en man (i bokstavlig betydelse).
Fay Weldon skriver i lättsamt ironisk ton och det är ofta roligt och boken lockar fram skratt, trots att handlingen egentligen är rätt sorglig. Ett stycke svart komik. Man kan också fråga sig om Ruth är en positiv eller negativ hjältinna eller både och. Att hon är positiv i den meningen att hon finner en inre styrka och ordnar sitt liv på egen hand och negativ i den meningen att hennes metoder och drivkrafter är tvivelaktiga. Det tål också att fundera över varför hon i det stora hela framstår som så osympatisk. Det kanske är i all denna ambivalens som romanens styrka sitter. Att Weldon ville, då hon skrev romanen, visa hur obehagliga och onaturliga kvinnor som tar makten över sina liv och även sneglar efter makten över männens liv verkar vara. Akta är för hondjävulen, liksom! Klart att en hondjävul inte kan vara gullig och söt.
 |
| Min utgåva från 1984 (ett loppisfynd) och som ljudbok. |
