fredag, juni 30, 2017

Se blomman

Boken Se blomman i sin rätta miljö - bland rosor

Inledning till kapitlet "Rosor".

Ett stycke ur kapitlet "Högt och lågt"

Se blomman (2011) är en essäsamling med personliga och kunniga texter av författaren Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson. Texterna är en trevlig mix av kärlek till växter, poetiska beskrivningar, litterära blomsterkopplingar och kulturhistoriska fakta om blommor. Finns det illustrationer? Ja, det finns det. Både naturfoton, reproduktioner av gamla planscher och teckningar ur floror. 

Det är en bok som man kan läsa hur man vill. Från pärm till pärm eller bara enstaka avsnitt utifrån sitt eget intresse. Jag har läst selektivt - ibland läste jag noga allt, ibland ögnade jag mest igenom ett kapitel på jakt efter intressanta stycken. Två av kapitlen tyckte jag särskilt mycket om: ett som handlade om rosor och ett som handlade om högt och lågt.

Du som följer min blogg känner till min läsning av På spaning efter den tid som flytt om somrarna och vet att jag brukar blogga om sådant som har med Proust att göra och som jag för det mesta har råkat läsa av ren tillfällighet. I Se blomman innehåller berättelserna också exempel ur skönlitteraturen, vilket är förstås extra roligt för en bokmal som jag. Så när jag såg rubriken "Flickor och hagtorn i blom" reagerade proustianen i mig direkt. Andra delen i Prousts romansvit heter nämligen I skuggan av unga flickor i blom. Och se, Kerstin Ekman ägnar hela två sidor åt en blommande hagtorn i Prousts prosa. Ack så trevligt. Här är det:


Utdrag ur Se blomman, sida 181-182

Jag tror att jag måste berätta varför jag bestämde mig för att gå till biblioteket, låna Se blomman och börja läsa. Det är Tomas Bannerheds fel. I sin bok I starens tid (det blogginlägget kommer snart) citerar han ett par rader ur Se blomman, vilket räckte. Det är kloka rader som tål att fundera över, för budskapet stämmer verkligen - vare sig det handlar om fåglar, djur, fiskar eller växter.
"Förlorar du tingens namn så förlorar du också kunskapen om dem, skriver Linné. /.../ Också intresset går förlorat. /.../ Inga vuxna skulle bry sig om en hotad arts vara eller icke vara om de inte hade ett namn, kunde framkallas i en inre bild och med glädje bli igenkänd ute i markerna.



Inga kommentarer: