söndag, juni 25, 2017

Mina läsdagböcker är mitt sanna bokminnesarkiv



Det är mina läsdagböcker du ser på bilden, alla som jag har fört sedan 2004. Är de inte fler? undrar jag nästan lite för mig själv. De är en riktig guldgruva med titlar, anteckningar, citat- och sidnoteringar. Innan dess - ett personligt läshistoriskt vakuum.

Tänk om någon skulle få för sig att kartlägga min personlighet inte bara utifrån vilka böcker jag har läst, utan även utifrån vilka passager jag har markerat, vilka sidor som jag sett som viktiga, vilka citat jag har gillat och velat minnas. Tanken svindlar.

Bokbloggen i all ära, men det är läsdagböckerna som är mitt sanna bokminnesarkiv. När jag ser en titel och datumet för läsningen kan jag ofta dra mig till minnes vad jag gjorde just då, var jag satt och hur jag mådde. Läsdagböckerna är viktiga för mig, på samma sätt som familjealbumen. Förmodligen skulle jag försöka rädda båda vid en brand.

Det är innehållet i läsdagböckerna som räknas, estetiskt är de förskräckliga. Jag skriver fult och åt alla håll. Det är ringar, pilar och streck hit och dit och en massa andra "obegripliga" tecken. Jag önskar jag kunde skriva vackert. Men det kan jag inte, inte när något snabbt ska sättas på papper mitt i läsningen.

Å andra sidan är det bara snygga anteckningsböcker jag väljer att använda, gör alltid valet med omsorg.

För du också läsdagbok? Hur ser dina läsdagböcker ut? Vad har du för relation till dem? Vill du berätta och visa? Det vore roligt.


Inga kommentarer: