lördag, juni 03, 2017

Låt Proust förändra ditt liv (eller vad säger Alain de Botton om Proust?)

Den här boken är inte precis någon boknyhet (den utkom första gången på svenska 1998) och följaktligen är den slutsåld sedan länge men jag har fått tag på den ursprungliga inbundna utgåvan på ett antikvariat (det finns annars även en senare pocketutgåva). Jag pratar om Låt Proust förändra ditt liv av Alain de Botton (sv. övers. Nille Lindgren). Det här inlägget handlar om denna för varje sann proustian oumbärliga boken, samt om Proust.

I nio kapitel får läsaren många mer eller mindre användbara råd att ta med sig på sin fortsatta livsväg och dessa råd är - som bokens titel redan antyder - hämtade ur Marcel Proust romansvit På spaning efter den tid som flytt: en roman som några har läst och läst ut, några håller på att läsa (som t.ex. jag) och några (dvs de flesta) aldrig ens funderat på att läsa. Det kvittar vilket, för att läsa och få behållning av Alain de Bottons kloka och underhållande bok kan vem som helst göra, bara man gillar litteratur. Och efteråt kan det till och med kännas lite grann som om man faktiskt läst själva På spaning. Det är lite kul. Eller så blir man sugen, det är inte alldeles uteslutet. Snarare en möjlig bieffekt - bara man är, som jag redan har sagt, något så när litteraturintresserad.

Vart och ett av bokens nio kapitel betraktar en typ av levnadskonst och mina favoritkonstarter att läsa om blev konsten att lida med framgång, konsten att få upp ögonen, konsten att läsa självständigt och konsten att lägga ifrån sig böcker. Med utgångspunkt i Prousts verk och dokumenterade tankar lanseras här till exempel begreppen biblioterapi och litterär turism. Det senare är allt mer populärt i dag, så jag bjuder på ett citat vars andemening kan gälla generellt och överföras på andra verk och andra hyllade författare.
"Det är inte Illiers-Combray vi bör besöka: en sann och äkta hyllning till Proust vore att betrakta vår värld genom hans ögon, inte att titta på hans värld med våra ögon." (s. 219)

Men det var förstås roligt att också läsa vad Proust hade att säga om läsning, vänner, kärlek och konsten att leva i allmänhet. Och det är klart, i en roman som sträcker sig över tre tusen sidor går det att hitta tankar om det mesta i vår värld, inte sant.

Alain de Botton skriver väldigt lättsamt och roligt men man tvekar ändå inte en sekund på att han kan sin Proust utan och innan och att han behärskar konsten att servera akademisk kunskap på ett lättillgängligt sätt.

Det må hända att många av de som börjar läsa Låt Proust förändra ditt liv gör det för att just få vägledning i en livskris och för att de är i behov av hjälp till självhjälp men själv råkar jag vara rätt tillfreds med tillvaron och alltså inte vill ändra ett dugg. Varför läsa då boken? Jo, för att den "ingår" i läsprojektet som jag håller på med sedan tre år tillbaka. Vad jag var ute efter var att bli bättre på att förstå På spaning.. och få lättare att närläsa verket. I sommar ska jag påbörja fjärde delen.


Om På spaning
Så, vad fick jag veta om författaren Proust och om verket På spaning efter den tid som flytt som är värt att notera, anteckna och lägga på minnet? Här kommer en liten lista:

  • Längden på Prousts meningar är som bekant en tuff utmaning för oss arma läsare och de Botton beskriver problemet med hjälp av en minst sagt okonventionell jämförelse: "... slingrande konstruktioner av vilka den längsta - som återfinns i den femte delen - skulle bli nära fyra meter lång och räcka sjutton varv runt en vinflaska om den ställdes upp i en enda rak linje och gavs standardtypsnitt" (s. 41). Undrar om han har testat det och mätt själv? Nästa år när det blir dags att läsa femte delen ska jag i alla fall spana efter den meningen. Gissar att den blir omöjlig att missa. Till dess nöjer jag mig med bilden i boken (s 42-43).
17 varv runt en vinflaska?
  • Att Proust tyckte tydligen att titeln På spaning efter den tid som flytt var "olycklig", "missvisande" och "ful". Men egentligen är den bra för den pekar på romanens centrala tema, nämligen "spaningen efter orsakerna bakom förslösandet och förlusten av tid". Enligt Alain de Botton är det meningen att På spaning ska lära oss att "justera våra prioriteringar innan det blev dags att gå en sista runda golf och lägga näsan i vädret" (s. 15). Tja, så kan man också lättsamt beskriva en boks budskap.
  • Att "Romanens värde är inte begränsat till dess avbildning av känslor och människor som liknar dem i vårt eget liv, utan inbegriper också en förmåga att beskriva dem mycket bättre än vi själva skulle ha kunnat göra, en förmåga att sätta fingret på insikter som vi känner igen som våra egna, men som vi likafullt inte skulle ha kunnat formulera själva". Det står i kapitlet om konsten att läsa självständigt (s. 37). Jag gillar citatet eftersom det sammanfattar hela grejen med läsning av skönlitteratur, tycker jag.
  • Att "Ett sätt att betrakta På spaning efter den tid som flytt är att se romansviten som ett osedvanligt långt, oavsänt brev, ett motgift mot ett liv fyllt av proustifikationer /.../, den plats där det osägbara till slut kom till uttryck" (s. 147). Det är antagligen så att romanen gav Proust en chans att tala om just precis allt och det är också så att han onekligen tog den chansen.
  •  Att (note to self!) till och med de bästa böcker förtjänar att läggas åt sidan till slut. Enligt Alain de Botton är det så "att hans verk, med alla dess otvivelaktiga förtjänster, ändå i slutändan även måste framstå som dumt, maniskt, falskt och löjligt för dem som ägnar för mycket tid åt det". (Hjälp, jag som har tänkt att ägna sju somrar åt den där j...a Proust!)

En ordlista
Genom att läsa Alain de Bottons bok har jag lärt mig fyra nya proustrelaterade ord som jag hädanefter kan slänga mig med: proustian, proustianskt, proustifikation. Definitionerna är som följer:

en proustian (subst.): en person som beundrar Marcel Prousts verk

proustiansk/proustianskt (adj.): något som relaterar till Marcel Proust, hans verk och hans stil, t.ex. "ett proustianskt ögonblick" betecknar ett ögonblick när ett sinnesintryck (en doft, en syn, en smak, ett ljud) väcker inte bara ett speciellt minne till liv, utan även en känsla av uppskattning av och lycka över hågkomsten. I ett proustianskt ögonblick är således känslan lika betydelsefull som minnesbilden själv (som t.ex. i fallet med madeleinekakan eller gatorna i Combray).

att proustifiera sig (verb): att vara alldeles för medvetet och överdrivet hjärtlig och på gränsen till tillgjord gentemot en person som man beundrar 

en proustifikation (subst): av verbet proustifiera; Tydligen var Proust lite av en expert på proustifikationer.  


Som avslut några ord om läsning, av Proust personligen:
"Att förvandla läsandet till en disciplin är att fästa alltför stor vikt vid något som bara är ett incitament. Läsandet står på tröskeln till det andliga livet; det kan föra oss in i det, men vi kan inte sätta likhetstecken mellan läsande och andligt liv."
Proust som ett grundämne?





7 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

jag ska ta itu med Alain de Botton

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Jag har en till bok av honom, en om religion för ateister, den är jag nyfiken på efter att ha läst Proust-boken.

♥ Hanneles bokparadis sa...

han har varit väldigt produktiv, Filosofins tröst är jag nyfiken på, flera böcker om kärlek

♥ Hanneles bokparadis sa...

har du sett att Proust finns i serieform, på svenska!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Nej, det har jag inte sett. Är inte säker att serieform är min grej.

bam sa...

Jag har läst delar ur På spaning efter den tid som flytt. En upplevelse, absolut. Jag tillhör den gruppen som en dag hoppas läsa hela bokserien. När det gäller litteratur om litteratur/författare så älskar jag hela grejen. Man vill helt enkelt låta Proust förändra ens lis.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Där har vi ett och annat gemensamt Bam, kul.