Gruppen är en kollektivroman om åtta unga, vita, välbeställda, nyss från college utexaminerade kvinnor i 30-talets New York. Egentligen möter vi aldrig kvinnorna när de är tillsammans alla åtta, utan romanen är komponerad som åtta berättelser där Kay, Libby, Lakey, Dottie, Polly, Helena, Priss och Pokey är huvudpersoner i tur och ordning. Medan de shoppar, umgås och förälskar sig försöker de att skapa sig en egen vuxen tillvaro.
De åtta försöker ta plats och ordna sina liv genom att på olika sätt opponera sig mot patriarkala strukturer i samhället och genom att ha sex, skaffa sig preventivmedel, ställa krav i relationer och försöka sig på att göra yrkeskarriär. Ibland fogar de sig snarare och finner sig i vad Mannen säger, som till exempel i kapitlet som handlar om Priss som just fått barn och vet inte om hon vågar amma sin bebis eller inte eftersom sköterskorna på sjukhuset säger en sak och hennes man en annan och hon själv vågar varken ha en egen åsikt eller följa sina instinkter. Det avsnittet är starkt och rörande och ett av dem som satte sig djupast i mitt minne. (Och inte bara i mitt.) Det kändes så typiskt och illustrativt på något sätt.
Det är häpnadsväckande att läsa hur fritt, ogenerat och detaljrikt kvinnorna pratar om sådant som sex, preventivmedel, mens och förlossning och samtidigt tänka på att texten faktiskt är drygt sextio år gammal och att handlingen utspelar sig för ca nittio år sedan. Hatten av för Mary McCarthy! Man förstår att boken var eftertraktad av flickor och unga kvinnor när den kom ut i USA 1963. Det vilar något väldigt tidlöst över romanen, det är lätt känna igen sig i vissa saker ibland.
Men egentligen är de åtta unga kvinnorna inte alls nära vänner. Jag minns inte att de skulle hjälpa varandra eller stötta varandra, snarare var de ibland mer än lovligt hånfulla mot varandra. Ungefär enligt talesättet att andras olyckor inte är att förakta i brist på egen framgång. De kan vara riktigt spydiga mot varandra. Mycket märkligt. Men det fungerar, de är som de är.
Man sugs in i Gruppen och umgås med kvinnorna och när man spottas ut ur deras gap på slutet är man rätt omtumlad men lycklig över att ha tagit del av ett fantastiskt stycke litteratur. Svensk översättning: Amanda Svensson.
I ett avsnitt av Lundströms bokradio diskuterades berättarrösten i Gruppen och det var ett lysande samtal som Marie Lundström och gästerna Eva Beckman och Agnes Lidbeck hade. Om du inte har hört det, så lyssna i efterhand (20 minuter in i programmet kommer samtalet) för det är oemotståndligt bra. Jag lovar att du blir genast lässugen, vare sig du redan har läst boken eller inte.
Boken finns att köpa på t.ex. Bokus
