 |
| Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn, del 1-5 |
De fem så oerhört populära romanerna om Patrick Melrose är i svensk utgåva indelade i två volymer: volym 1 som innehåller delarna 1-3 och volym 2 som omfattar böckerna 4-5 (sv. övers. Erik Andersson). Författaren Edward St Aubyn (f. 1960) publicerade romanerna mellan åren 1992 och 2012 och verket har redan börjat klassas som en modern klassiker. Jag har inte läst något liknande.
Romanerna bygger på ett självbiografiskt stoff som dock är bearbetat skönlitterärt med ett häpnadsväckande bra resultat. Den fiktive Patrick Melrose är verklighetens Edward St Aubyn och Patricks utsatthet är Edwards utsatthet. De självbiografiska grundstenarna handlar om mycket tunga saker - faderns våldtäkt av Edward när han endast var fem år gammal, faderns brutalitet och totala hänsynslöshet mot både honom och modern, moderns alkoholism, familjens närmast obegränsade ekonomiska tillgångar, tung heroinmissbruk kantat med överdoser. Att romanerna berättas i tredje person skapar också, förutom namnbytet på personerna, en välbehövlig distans till berättandet utifrån det självbiografiska materialet. Det var nog klokt att göra så.
Det är värt all beundran hur St Aubyn har hanterat sina minnen, upplevelser och erfarenheter för romansviten befinner sig fjärran från självömkan trots att det är en så omskakande historia han berättar med hjälp av sin romanfigur Patrick Melrose. Samtidigt ger romanerna en bild av den brittiska överklassen och den är, kan jag lova, inte det minsta smickrande. Men väldigt rolig i sin giftighet.
I första boken äger faderns begravning rum och i sista delen moderns och det är drygt tjugo år mellan händelserna. På ett ställe i slutet säger Patrick något i stil med att moderns död var det enda positiva som hänt honom sedan fadern dog, vilket inte säger lite om hans relation till föräldrarna och om hans eget liv och leverne, trots att han under den tiden faktiskt också gifte sig och fick barn. I de tre första delarna (Glöm det, Dåliga nyheter och Visst hopp) är det mest faderns gestalt och hans påverkan på Patricks liv som är i fokus, medan del fyra och fem (Modersmjölk och Till slut) är ganska mycket ägnade åt moderns tragiska och olyckliga livsöde och hennes roll i Patricks liv. När Patrick Melrose berättar sin livshistoria från barndomen till vuxenåren, gör han det retrospektivt, alltså från sin position som överlevare och den han blivit efter att ha tagit sig igenom allt. Det är förmodligen också ett sätt att behålla en viss distans till det som skildras men det är ändå tydligt att Patrick är ännu som fyrtioåring det otröstade barnet som längtar efter att äntligen, äntligen få bli tröstad.
Edward St Aubyn är en utomordentligt skicklig berättare som har ett språk som förmår bära tunga händelser och ett av hans viktigaste verktyg till att slipa av udden på tragiken är humor och vass ironi. Att boken är rolig känns verkligen enormt befriande. Vilka närmast obetalbara repliker det ibland levereras! Jag har också uppskattat person- och miljöbeskrivningar - inte vad gäller karakteristika som sådana, utan vad gäller detaljer som sociala markörer och relationsmarkörer. St Aubyn är fenomenal på att fånga den typen av saker och litterärt utvinna det mesta möjliga ur dem.
För övrigt tycker jag mig skönja ett genomgående motiv i romansviten, nämligen motivet av en inre ordlöshet: att sakna ord, att inte kunna kunna sätta ord på sina upplevelser och känslor, att inte kunna benämna med ord vad som sker och händer eller vad man vill och inte vill. Först och främst är det förstås Patrick själv som drabbats av en inre ordlöshet redan som barn. Sedan dyker ordlöshet upp som motiv när Patricks yngste son är i 1-årsåldern och ännu inte har fått ett fungerande språk och så ännu en gång när Patricks mor har sjunkit djupt in i demensen och alltså förlorat sitt språk. Detta att en är på väg att lämna sin ordlöshet medan en annan är på väg in i den sker parallellt i romanen och då infinner sig lätt frågan var någonstans på skalan befinner sig Patrick Melrose.
Jag tror att jag förstår varför Edward St Aubyn har skrivit de här romanerna. Det kan mycket väl ha varit för att bli kvitt sin inre ordlöshet som hade honom i sitt grepp i decennier.
Jag lyssnade på romanerna som ljudbok i uppläsning av Magnus Roosmann och tyckte mycket om ljudboksversionen. Som ljudbok är varje del tillgänglig för sig.
Böckerna finns att köpa på t.ex. Bokus
