söndag, mars 19, 2017

Ett litet liv

Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en kritikerrosad, prisbelönt och flera gånger prisnominerad roman som läses av många (sv. övers. Niclas Nilsson). Det är en roman som innehåller så mycket smärta och mänskligt lidande att det svämmar över alla bräddar men samtidigt finns där händelser och relationer som inger hopp och stabilitet i huvudpersonens tillvaro. Jag har inte gråtit medan jag läste boken men kan förstå att många gör det. För varje gång jag trodde att nu räcker det med sorg och smärta, nu måste det väl ändå vända och bli bättre, hände det något svårt igen. Som om ett övergrepp kunde dra till sig nästa som en magnet. Den erfarenheten nästan förlamar Jude.

Handlingen i Ett litet liv är lätt att sammanfatta, trots att romanen är mer än 700 sidor lång. De fyra vännerna Malcolm, Jude, Willem och JB träffas och lär känna varandra redan som unga studenter på universitetet och de lyckas hålla vänskapen vid liv i flera decennier. Fast man kan utan överdrift säga att det är Jude som är navet och kittet. Alla fyra blir extremt framgångsrika i sina respektive karriärer (en blir arkitekt, en advokat, en skådespelare och en konstnär) och de bor i New York. Som väl etablerade i sina yrken tjänar de alla stora pengar och bor i tjusiga våningar på tjusiga adresser. Malcolm, JB och Willem lever normala liv med mer eller mindre normala familjebakgrunder, medan Jude är den som är sårbar, skör och alltid i behov av omhändertagande och vänskaplig kärlek. Jude har haft en mycket traumatisk barndom och alla de själsliga och fysiska skador som han har fått hindrar honom från att leva ett normalt vuxenliv - ett vanligt, litet liv som alla andra. Medan vännerna är öppna med sina barndomsminnen och sina sexuella relationer som vuxna, förblir Jude en gåta. Han berättar inget, blir aldrig ihop med någon. Vännerna anar att han antagligen utsattes för något övergrepp som barn, men ingen vet något säkert.

Initialt handlar berättelsen om alla fyra vännerna ungefär lika mycket men snart övergår den till att nästan bara handla om Jude. Handlingen har två spår - ett i nuet (vuxenlivet) och ett utifrån tillbakablickar och minnen (barndomen). I nuet präglas Judes liv av självskadebeteende, självhat och en allt överskuggande känsla att vara fysiskt motbjudande och äcklig, vilket leder till att han ser sig själv som oförmögen att leva ett normalt liv med parrelationer och ett fungerande sexuellt samliv. När det gäller det förflutna, framträder hela sanningen om Judes barndom och uppväxt endast ett litet steg i taget. Här är författaren bra på portionera ut händelserna, hon klipper av just när man som läsare börjar ana vad som kanske är på väg att hända, och det kan ta hundra sidor tills hon återvänder och ger hela bilden. Det är verkligen tungt att som läsare bevittna vuxenvärldens upprepade svek och övergrepp mot barnet Jude.

Att kontrollera sina minnen tar i princip all energi för Jude. Han vet att han borde berätta för någon men under många år saknar han ett språk att göra det på. Det tar honom nästan hela livet att hitta ord han behöver och det blir vännen Willems förtjänst. För det blir hos Willem som Jude finner den villkorslösa kärlek och tillit han alltid längtat efter och saknat. Kommer han att någonsin kunna komma över det som hände honom?

För mig handlade romanen ganska mycket om överlevnad, om att livet är värt att leva trots sorg, smärta och lidande därför att det finns stunder då kärlek och glädje och hopp skapar ljus i mörkret. Och Jude är inte ensam i världen. Det har gått bra för honom i livet trots en väldig dålig början. Han är behövd, respekterad och älskad. Han trivs med sitt jobb och han är bra på det. Han tycker om sin lägenhet. Han kan resa. Han har råd. Han har sina böcker och han vet att uppskatta konst och musik.

Nu låter det som att boken trots allt hemskt utmynnar i ett slags lycklig upplösning. Kanske gör den det också, på sätt och vis. Du som redan har läst boken förstår nog vad jag menar. Det beror helt klart på från vems perspektiv man betraktar det som sker. I Ett litet liv  är inget enkelt och man kan slutligen fråga sig om ens liv bara är ens eget eller om alla de som uppriktigt älskar en också har rätt till det?

Ett litet liv är en väldigt gripande berättelse som också är välskriven och har en personlig och osentimental ton men att kalla romanen för ett mästerverk är ändå att ta i för mycket, tycker jag. Jag skulle i så fall vilja se ett bredare perspektiv på handlingen. Som det är nu får vi skärskåda ett människoliv men vi gör det tyvärr i ett samhälleligt vakuum. Sedan är jag också av den åsikten att romanen innehåller lite för mycket av allting och att mindre hade klart kunnat bli mer. Ändå är Ett litet liv en bladvändare.



Boken finns att köpa på t.ex. Bokus eller AdLibris.

5 kommentarer:

Lena sa...

Har hört så många positiva ord om denna bok så jag skall nog försöka läsa den framöver.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Det tycker jag att du ska göra, den är bra.

Mrs Calloway sa...

funderade på den till bokcirkeln över sommaren?
men sedan kom just Anna karenina i pocket så jag föreslår nog den istället om stilen är acceptabel

rostfritt stål kökskran sa...

Bra boktips!

Annette sa...

Vilken fin recension. Jag har funderat på om jag skall läsa Ett litet liv, men just nu har jag för många böcker i boktraven som måste komma före, men jag skall klicka ned Ett litet liv i min sparade varukorg och beställa när det blir litet lugnare med recensionsex. Tack för inspirationen.