Jag läser just nu De polyglotta älskarna av Lina Wolff och gillar boken skarpt, men det är inte det som det här lilla inlägget är tänkt att handla om. I tredje delen av romanen, den som handlar om Lucrezia, finns ett avsnitt i vilket det berättas om hur hennes farmor en dag gick och köpte alla sju band av Prousts På spaning ... Dialogen med bokhandlaren är underbart:
"Sedan sa han att om hon skulle läsa det verk som alla bildade människor borde ha läst, då fanns det egentligen bara ett, och det var Proust.
– Då tar jag en sådan, sa farmor och tog fram plånboken. Vad kostar den?
Bokhandlaren smålog, fortfarande med blicken på naglarna.
– Proust är namnet på författaren, sa han sedan. Och boken är inte en bok, utan ett sju band tjockt mästerverk. Närmare bestämt tretusen sexhundra sidor.
Han vände sig om och höll ut handen mot hyllan bakom sig. Där radade sju exklusiva bokryggar upp sig.
– Det ser dyrt ut, sa farmor med tvekan i rösten.
– Kvalitet och bildning kostar, svarade bokhandlaren. Klassresor är dyra resor. Men så har man ju också möjligheten att – så att säga – bli någon helt annan. Som en larv som går från att vara puppa till att bli fjäril.
– Vet du att larven innan den blir en fjäril först löses upp till en sås? inflikade pappa.
– Vad? sa bokhandlaren.
– Då tar jag dem, sa farmor resolut. Hur mycket kostar de?
– Vill du ha alla? sa bokhandlaren.
– Jag antar att för att förstå vad som händer i trean måste man ha läst tvåan, blev farmors självklara svar.
– Kära fru Agostini, sa bokhandlaren långsamt. Det händer inget i de här böckerna.
Farmor stirrade för några sekunder på bokhandlaren. Denne mötte dock inte hennes blick utan vände henne majestätiskt ryggen och gick mot en smal mörk gång bakom kassan. Den kvava sensommarvärmen låg nu tung över rummet, och asfalten utanför avgav en tjärdoftande ånga som kom in genom den uppställda dörren. På avstånd, bakom staden och upp mot bergen, hördes spelandet av miljontals syrsor.
Bokhandlaren drog fram en stege och klättrade högtidligt upp och tog ner de vackra, mörkröda banden. Ett efter ett radade han upp dem framför farmor och pappa på disken, och slog in dem i silkespapper. Han handskades hela tiden med dem långsamt och med stor vördnad. Pappa stod bredvid farmor och såg hennes hand slutas kring den slitna plånboken.
– Mamma, ska du verkligen köpa de där böckerna? sa han, olustig till mods.
– Länge nog har det bara lästs serier och sportbilagor hos oss, svarade hon.
– Men jag kommer inte att läsa dem, sa pappa. Och jag tror inte att far kommer att göra det heller.
– När ni ser hur jag blommar upp så kommer ni att förstå, sa farmor. Förändringen måste börja någonstans. Den måste först slå rot ordentligt, sedan kan den växa åt alla håll samtidigt.
Bokhandlaren såg nu på henne med ett forcerat leende i ansiktet.
– Hur mycket sa du nu att det var? sa farmor igen när alla böckerna låg inslagna framför henne.
Bokhandlaren meddelade priset. Pappa hade ingen uppfattning om summan, men han såg hur farmor bleknade och hur hennes händer med den nötta plånboken sjönk mot disken.
– Det är en mycket fin, begränsad utgåva, förtydligade bokhandlaren. En sådan där priset blir helt irrelevant.
I tystnaden som nu låg över bokhandeln kunde pappa bara höra farmors andning. Det visslade lite i bröstet när hon drog in luften, och sedan rörde hennes utandning vid hans hår.
– Då får ni ursäkta, sa hon, men jag måste gå ett ögonblick till banken. Jag är snart tillbaka.
Samma kväll bröt det största grälet någonsin ut i min fars barndomshem. Böckerna hade packats upp ur silkespappret och låg uppradade i hela sin prakt på köksbordet. Och nästan lika röd i ansiktet som böckerna på bordet stod farfar på golvet framför."
