Samantha Ellis bok Mina hjältinnor (sv.övers. Molle Kanmert Sjölander) är underhållande och lättläst och jag är övertygad om att bland de hjältinnor som hon skriver om finns flera som var och en av oss (kvinnliga) läsare också har ett nära förhållande till. Många gånger är det fråga om relationer som skapats redan under barndoms- och ungdomsåren. Vi möter Ariel från Den lilla sjöjungfrun, Anne från Anne på Grönkulla, Lizzy Bennet från Stolthet och fördom, Scarlett O´Hara från Borta med vinden, Ester Greenwodd från Glaskupan, Cathy Earnshaw från Svindlande höjder, Flora Poste från Mot fyren, Scheherezade från Tusen och en natt samt ytterligare några till. Ja, det är ett spännande sällskap man får vistas i under läsningens gång. Och det bästa är ju att man, troligen, har en egen relation till många av personerna/böckerna.
Essäerna har en liknande uppbyggnad: Ellis tar avstamp i den läsupplevelsen hon minns att hon hade när hon läste den aktuella boken för första gången och berättar vad och hur hon då kände för den kvinnliga protagonisten och berättelsen. I samband med skrivandet av Mina hjältinnor läste hon om alla böckerna och kunde därför reflektera kring de fiktiva kvinnornas fortsatta hjältestatus. Genom att möta hjältinnorna på nytt i ett annat skede av sitt eget liv och med andra livserfarenheter i bagaget, kunde reflektionen utvidgas och sättas i andra perspektiv. Det är mycket spännande. Jag har själv funderat mycket över vem jag var när jag till exempel läste Borta med vinden för första gången när jag vad 24 år gammal och utnämnde Scarlet till min idol och hjältinna nummer ett, främst pga min dåvarande livssituation. Jag mindes också de tankar jag hade och känslor som väcktes i mig när jag läste Borta med vinden på nytt i 45-års åldern. Att läsa Samantha Ellis essäer var som att föra en dialog med henne. Nicka, småle, instämma eller säga emot. Tänk vad litteratur kan göra, vilka bryggor och beröringspunkter den kan skapa; det är fantastiskt.
Efteråt gick jag till min bokhylla och letade fram flera hjältinnor, alltså fiktiva kvinnor som på ett eller annat sätt har präglat mig själv som person: Emma Bovary, Anna Karenina, Daisy (Den store Gatsby), Kristin Lavransdotter, Robin Vote (Nattens skogar), Clarissa Dalloway - för att nämna några.
Både Ellis bok och Zambrenos bok fick mig under den gångna sommaren att återvända till bl.a. Jane Austen, Emily Brontë, Charlotte Brontë och Virginia Woolf och läsa dem med delvis nya glasögon. Det var roligt och jag hade stor behållning av det.
Läs också vad t.ex. Feministbiblioteket, Bokstugan och Fiktiviteter tycker om boken.
Boken finns att köpa på bl.a. Bokus
