Norton var sannerligen en personlighet. Det brukar hundar vara, liksom vi människor. Dessutom var han ovanligt berest och bott på flera olika platser i världen. Förutom på valpdomens slätter utanför Uppsala sprang han efter pinnar och pinkade in sitt revir på gatorna i Greenvich Village (som gjorde honom nära på utbränd) och i Central Park i New York, i Kensington Garden i London, på Furillen på Gotland, i Gamla stadens gränder och i Vitabergsparken i Stockholm. Som filosof var han huvudsakligen pacifist och stoiker, men även typer som Kierkegaard och Diderot har påverkat hans världsuppfattning en smula.
Norton var naturligtvis en livsnjutare och högst på listan över livets godsaker fanns köttbullar. Skinnsoffan i husses skrivarlya kom på andra plats. Norton berättar om sina fyr- och tvåbenta vänner och vilka insikter han fått till livs genom vänskapen med dem. Det finns mycket kärlek, värme och mild hundhumor i Nortons memoarbok. Norton är godhjärtad och lika stor som snäll och han betraktar sin husses eventuella tillkortakommanden med tålamod och överseende. Nortons förfäder var tuffa afrikanska lejonhundar - en omständighet som Norton ogärna ville kännas vid den gången han blev biten i rumpan i slagsmål med en liten pudel. Jodå, han har upplevt mycket under sitt elva år långa hundliv, den gode Norton.
 |
| Håkan Nesser & Norton (foto: Ulla Montan) |
Det är flera år sedan jag tröttnade på Håkan Nessers romaner men att läsa hans hunds bok har varit underbart, kravlöst och lustfyllt. Norton finns i hundhimlen nu. Hoppas han får käka så mycket köttbullar han bara orkar. Och när min hund Alvin en dag lämnar jordelivet hoppas jag att han blir granne med Norton där uppe i himlen nånstans och att de blir vänner. De har en hel del gemensamt.
 |
| Min hund Alvin. Liksom Norton älskar han köttbullar och Gotland. |
Nortons filosofiska memoarer innehåller illustrationer av Karin Hagen. Finns även som ljudbok.
Boken finns att köpa på bl a. Bokus
