I början på sommaren fick jag ett tips från min sons svenskiranska svärmor (som också är litteraturintresserad) om att den tjeckiska litteraturtidskriften Plav hade ett nummer om samtida iranska kvinnliga författare. Jag måste erkänna att jag inte hade en aning om tidskriftens existens och aldrig sett den säljas någonstans, men så säljs den inte var som helst heller (ungefär som svenska Karavan). Men via nätet kunde jag ta reda på ett försäljningsställe i Brno och bad min syster att genast pila dit och köpa tidskriften till mig. Jag skulle ju komma i juli.
Nu har jag tidskriften här hemma, numrets rubrik är Femiran. Ganska fyndigt, inte sant. Numret innehåller en författarintervju, en essä, noveller, romanutdrag, poesi, författarinformation och recensioner. Mycket att läsa, mycket att se fram emot. Men trots att jag är van vid att man i tjeckiska språket ofta förtjeckiskar utländska namn (förutom att man alltid lägger till ändelsen -ová till kvinnliga efternamn), så tycker jag att det inte ser klokt ut med de tjeckiskt stavade iranska namnen. Det går ju knappt att googla på namnen när man inte vet hur de ska stavas normalt.
