Sanningen de döda vet är en urvalsvolym med Anne Sextons poesi. Jag läser den sakta, varje dikt flera gånger om. Jag söker på youtube efter inspelningar med hennes egen uppläsning. Jag är fullständigt tagen, dikterna har drabbat mig kraftigt.
En av dikterna jag läste igår kväll är tillägnad Sylvia Plath i samband med hennes död, skriven bara några dagar efter självmordet (17 feb 1963). Sylvias död, heter den. Då kände jag tårarna komma. Då förstod jag att de två var vänner (här undrar jag om de var det eller om de bara flyktigt kände varandra). Då förstod jag också att de diskuterade olika sätt att avsluta sina liv på. "Döden vi skålade för", skriver Sexton efter att hon kallar Sylvia för "tjuv" ty det är "döden jag längtat så mycket och länge". Och sedan: "och jag känner när jag får veta att du är död / en fruktansvärd smak för det, som salt". Så, de här fyra raderna strax innan den ganska långa dikten når sitt slut: "vad är din död / annat än en gammal tillhörighet, / en mullvad som föll ut / ur en av dina dikter?" Det är sorgligt. Radernas innebörd blir än sorgligare när jag läser mig till att Anne Sexton också begick självmord genom att gasa ihjäl sig själv hemma i garaget, ca tio år senare.
 |
| Själsfränder, in i döden. |
Lyssna på poddradio En som hon - poeten Anne Sexton. Hör hennes svenska översättare Jenny Tunedal, poeten Helena Eriksson och lyrikoraklet Göran Sommardal. Uppläsare är Anne-Li Norberg i ett program av Katarina Wikars.
