Proustsommar 2016: Mitt alldeles egna Proustsällskap var på läsutflykt

Det har varit en skön, avslappnad dag och en bra Proust-dag. Har läst fyrtio sidor. Så var vi också ett litet, privat Proustsällskap som var ute och läste. Med betoning på litet och privat för det var bara min hund och jag. Bildbevis bifogas.

Bokhunden är medlem i mattes privata Proustsällskap.

Dagens mindfulness: Med På spaning... mot det stora blå.

Fyra citat som jag har strukit under i boken idag:

• En proustsk mening: lång men stilistiskt vacker.

• Formuleringen "Guermantes var som ett romanlandskap, ett fantasiland som jag hade svårt att föreställa mig och just därför längtade efter att få upptäcka"
• Om att uppskatta stillhet: "Där känner man åtminstone att man lever; man har inte alla de här husen framför sig, och det bullrar inte mer än att man kan höra grodorna kväka på en mils avstånd om nätterna." Det här är en underbar formulering för den passar precis på hur jag har det just nu. Framför mig är bara havet, bakom mig klippor och skog. Igenkänning 100%.
• En sak som jag gillar hos Proust är beskrivningar av personer och deras känslor: Här är en känslobeskrivning som inte alls känns gammaldags, tvärtom: "[hon] erfor en glädje närbesläktad med den som en lärare väcker i en klass då han anspelar på någon samtida persons namn eleverna aldrig skulle ha drömt om att få höra från en kateder." Haha, visst är den bra?

Jag är alltså 40 sidor in i boken och vet du vad? Jag märker att jag faktiskt har saknat På spaning... Att möta Prousts språk är ett kärt återseende. Eftersom tredje delen är ca 660 sidor lång, är det tur att jag känner så. Hoppas det håller i sig...