lördag, juni 18, 2016

4 noveller: E Wägner, M Martinson, A von Krusenstjärna och S Dagerman

Novellixer nr 71-74 är en läsvärd kvartett med svenska författare från förr, nämligen Elin Wägner, Agnes von Krusenstjärna, Moa Martinson och Stig Dagerman.

Filmisar ingår

Elin Wägners novell heter De blå silkesstrumporna (ur samlingen Spinnerskan, 1948) handlar om Bjutti och är en kul och trevlig berättelse. Bjutti är ung, snygg, smart, driftig och med skinn på näsan. Men hon är usel i matematik och det är ett problem som måste lösas eftersom hon behöver ett betyg i matematik för att kunna söka en tjänst hon vill ha. Hon vet att betygskravet är till för att sålla bort flickor eftersom chefen är av den uppfattningen att flickor är för korkade för att kunna lära sig matte, än mindre klara ett betyg och det är även en uppfattning som matteläraren mer eller mindre delar. Vidare handlar novellen naturligtvis om ett par blå silkesstrumpor. Och om gubbsjuka och om Bjuttis väninna Marie. Novellens första mening är: "Äventyret började med att jag köpte de blå silkesstrumporna." Ja, det blir verkligen ett litet äventyr i jämställdhetens tecken. Elin Wägners feminism lyser igenom texten och gör den aktuell.

Snöblandat regn av Stig Dagerman (ur samlingen Nattens lekar, 1947) är en högklassig novell som man lätta fastnar för. Den börjar med meningen "Nej, en sån eftermiddag kommer väl aldrig mera." Och visst är det en speciell dag som skildras. Pojken Arne är tio år, sitter och blastar av morötter med sin Morakniv och föreställer sig att morötterna är klasskompisar som han inte tycker om eller är rädd för. Det är oktober, radion spår snöblandat regn och på eftermiddagen ska fastern från Amerika komma. En stor händelse. Arne har ingen pappa och det är en sorg som upptar en stor plats i hans själ. När fastern säger att det är synd om Arne som ingen pappa har, brister det för Arne. Det känns hemsk att folk ända där borta i det stora Amerika vet om att Arne Berg i Mjuksund i Sverige aldrig har sett sin pappa. Tårarna kommer. Fast Arne skyller på snöblandat regn. "Pår liddel båj", säger fastern från Amerika (vad nu det kan betyda, tänker Arne). Det här är en mycket fin novell om barndom, saknad, ensamhet och väntan.

Snigeln och flickan av Agnes von Krusenstjärna är också en liten pärla (ur samlingen Delat rum på Kammakaregatan, 1933). Den börjar så här: "En vacker söndagsmorgon mot slutet av oktober, då hustaken skimrade fuktiga av nattens rimfrost, som ännu ej hunnit torka, startade regeringsrådet pappa Filip von Stockenstam sin hoppiga Ford och flög iväg utmed den soligt blänkande gatan." Huvudpersonen i den här novellen är nioåriga Rosa vars föräldrar, tre syskon och dockan Ann-Sofi är på väg till deras sommarställe som Rosa hittills bara har förknippat med soliga och varma sommarlovsdagar. Det blir en konstig upplevelse för Rosa, hon känner inte igen sig. Rummen är kala och tråkiga och helt utan mysfaktor och de snart avlövade träden vajar sorgmodigt sina svarta och fuktiga grenar. Det sticker till av sorg i hjärtat på Rosa. Det måste vara den elaka och hemska trollsnigeln som varit framme och förvandlat huset och platsen! Flickan förlorar sina illusioner och inser att världen inte alltid är ett mjuk, dunigt bo att vila i efter dagens solvarma lekar. Och till råga på allt råkar dockan Ann-Sofi för en olycka. På så sätt handlar också von Krusenstjärnas novell om förlust och saknad. Förutom om desillusion.

Moa Martinssons novell heter Fjäderbrevet (ur samlingen Armén vid horisonten, 1942) och börjar med meningen "Det var den sjunde november adertonhundranittio." I den här novellen skildrar Moa Martinson sin egen barndom. Hennes mor var ogift och Moa var alltså en oäkting. En ensamstående kvinna med barn hade det inte lätt i dåtidens Fattigsverige och novellen är en berättelse om kvinnans ställning och kamp i vardagen. Handlingen i Fjäderbrevet utspelar sig kring julafton då släkten samlas i torpet hos mormor och morfar. Det berättas familjehistorier, soldathistorier, soldathustruhistorier, kvinnohistorier. En Moa Martinson som man känner igen.

Den här novellix-fyran representerar ett fint urval av våra moderna klassiker. Förhoppningsvis kan texterna bidra till att nya läsare upptäcker vilka fantastiska författare Dagerman, Martinson, von Krusenstjärna och Wägner är. Ett stort "gilla" från mig.

Omslagen är inspirerade av 40-talsdesign och gjorda
av illustratören Malin Rosenqvist.



2 kommentarer:

Lena sa...

Beställde de fyra för ett tag sedan, Har hunnit läsa De blå silkesstrumporna.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Man behöver inte läsa alla fyra på raken, det är det som är så bra.