söndag, april 24, 2016

De fördrivna

De fördrivna är författaren Negar Nasehs andra roman, den första var Under alla denna vinter som jag tyckte väldigt mycket om (läs här). Jag känner igen Nasehs täta prosa, men nu är den nästan på gränsen till klaustrofobisk. Det är kvalmigt hett, en sommar på Sicilien är inte att leka med. Filip och Miriam har köpt ett tjusigt stenhus hus där och flyttat dit. Landskapet som är så bedövande vackert. Och havet. De är privilegierade, deras jobb gör det möjligt för dem att bo var de vill - Miriam är medicinsk forskare, för tillfället mammaledig med dottern Olivia, och  Filip är konstnär som gör tavlor som säljer.

Miriam är besatt av barnets sömn, det känns som att flickan jämt ska sova. Vaggas, gungas, bäras. Filip tycker inte att barnet ska sova så mycket med är för upptagen med sitt för att lägga sig i på allvar. Miriam gör annars inte mycket hemma. Går mest omkring, röker och dricker på tok för mycket gin. Medicinskåpet innehåller flera tunga preparat, Mirjam är narkosläkare och vet ett och annat om att få folk att somna. Miriam är långt ifrån en husmorstyp. Rätt hopplös faktiskt. Är det soporna som luktar så illa i köket? Vem bryr sig. Nånting är tungt och svart i Miriams sinne som hindrar henne att njuta av tillvaron och sitt barn, men vad det är och varför hon är så oengagerad i vardagsgöromål kommer inte riktigt fram. Filip försöker att göra det som krävs, han leker och gosar med barnet och det är han som till slut går ut med de illaluktande sopporna. För övrigt är även han rätt självupptagen. Äktenskapet går ganska mycket på tomgång. "Om vi inte har sex så kommer vi att skiljas," säger de. De har sex. Det funkar inte.

Filip och Miriam får besök under en knapp vecka på sommaren, Filips vän som är dokumentärfilmare och hans fru är hos dem några dagar. Långt ute på havet drunknar flyktingar i dåliga båtar och det är inte så långt till ön Lampedusa från den platsen där Mirjam och Filip bor. Naturligtvis har Miriam och Filip hört om flyktingkatastrofen men trots att det geografiskt är så nära, berör dem inte flyktingarnas lidande det minsta. På sin höjd känns det lite obehagligt men de har ju så många egna bekymmer att tänka på. I kontakt med Filips vänner kommer Filips och Miriams självupptagenhet och bortskämdhet väldigt tydligt fram. Plötsligt spricker den fina ytan och korthuset börjar rasa. Vännerna sticker i förtid. Det måste till en ändring, för som det är nu kan de inte fortsätta. Slutet på romanen är oväntat och överraskande men samtidigt diffust. Jag är inte helt tillfreds med det.

Negar Naseh skriver vackert, hennes språk är snyggt modellerat. Det är på alla plan en mycket njutbar läsning. Filips och Miriams liv den första och så heta sommaren i stenhuset på Sicilien är fullt av hemliga rum med dörrar som slår igen bara man närmar sig, läsaren kommer inte in. Jag vill komma in! Det löper gångar under ytan men de gångarna förblir outforskade. De fördrivna är en kort roman och jag tror att en något djupare dykning i personernas psyke skulle vara romanen till gagn. Varför beter sig Miriam som hon gör? Vad är det som gnager i förhållandet mellan makarna och varför? Som det är nu så är romanen mest en lägesbeskrivning, dock mycket läsvärd ändå.

Negar Naseh är i en begåvad författare och jag ser fram emot hennes fortsatta romanproduktion.

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris. Boken finns i samtliga bokformat.

Inga kommentarer: