tisdag, mars 01, 2016

New York trilogin

Paul Austers New York trilogin från 1980-talet (övers. Ulla Roseen) ingår i Norsteds Klassikerserie och består av de ursprungligen fristående romanerna Stad av glas, Vålnader och Det låsta rummet. Jonas Hassen Khemiri har skrivit ett fantastiskt förord som börjar så här:
"Först en varning: Det finns en risk att den här boken gör dig galen. New York trilogin är ingen vanlig deckare. Det är en inverterad deckare. En lacansk deckare. En bråkig deckare som ganska snart tröttnar på att vara deckare och bestämmer sig för att förvandla hela din värld till ett kodbart system. När du har läst klart boken börjar du se röda anteckningsböcker vart du än vänder blicken. Din vardag fylls av medelålders män i trenchcoats som har något misstänkt i blicken. Dina initialer döljer ett hemligt chiffer. Din portkod (som innan boken bara var helt vanliga fyra siffror) förvandlas efter boken till ett klockslag (om man läser siffrorna framlänges) och ett datum (om man läser siffrorna baklänges)."
Okej, riktigt så drabbad kände jag mig inte efter att jag hade läst ut New York trilogin, men jag har absolut upplevt boken som mycket intrikat skriven, oförutsägbar, överraskande, konspiratorisk och ..., ja, smått galen. För att använda det uttrycket. New York trilogin är ganska postmodernistisk. Den är metafysisk, leker med verkligheter och identiteter och utmanar deckargenren.

De tre historierna går intrikat och mycket snyggt in i varandra och innehåller delvis återkommande element, till exempel vissa personer. Deckarförfattaren Quinn, den försvunne mannen eller en författare vid namn Paul Auster för att ge några exempel. Mysteriet som Quinn ska lösa och blir alltmer besatt av i Stad av glas är en märklig härva och handlar om en försvunnen man och en lite mystisk uppdragsgivare som egentligen måste ha ringt fel. Eller gjorde han? I Vålnader vimlar det av folk som heter saker som White, Blue och Black och handlar om att White vill att Blue skuggar Black och det här med att hålla karln under uppsikt går helt i överstyr. I Det låsta rummet erhåller berättaren ett konstigt brev som handlar om en barndomsvän och hans minst sagt märkliga (och iscensatta) öde. Det var någonstans halvvägs i den tredje delen som jag insåg sambandet mellan de tre romanerna och det var en häftig upplevelse. Det skedde plötsligt och utan förvarning och var förbi på ett ögonblick. Om jag inte var uppmärksam just då, hade jag kunnat missa det - så kändes det. Fast egentligen är jag helt övertygad om att den riktige författaren Paul Auster har räknat ut exakt att det skulle gå till just så.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris . Finns även som ljudbok.