Den svenska feministiska romanklassikern från 1970-talet -
Det mest förbjudna av Kerstin Thorvall - är fortfarande en häftig bok att läsa och jag kan verkligen föreställa mig det ramaskri som skedde när den kom ut. En medelålderskvinna (hon är faktisk över 50) som blottar sin sexualitet, tar för sig och förlustar sig med unga älskare och gör på så sätt ett sent kommet tonårsuppror mot sin uppväxt och uppfostran, det är ett ämne laddat med dynamit. Alla vet idag att Kerstin Thorvalls far var en översexuell och psykiskt sjuk person medan modern tvärtom var sexuellt hämmad och gjorde allt för att skydda sin dotter från allt som hade med kropp och sex att göra. Ändå fanns det till och med incest med i bilden under Thorvalls barndom. Dessa saker tar Thorvall itu med i
Det mest förbjudna (kroppsligen och själsligen) och hon ber aldrig om ursäkt för sitt eget beteende. Inte heller lindar hon in saker utan är brutalt uppriktig - inte minst mot sig själv.
Jag lyssnade på
Det mest förbjudna som
ljudbok i författaruppläsning och det var tveklöst en upplevelse utöver det vanliga. Dels förstås för själva verket, dels för Thorvalls sätt att läsa sin egen bok. Hon läser så otroligt fort! Det gäller att verkligen hänga med i tempot och inte slappna av en sekund. Annars missar man tio sidor innan man ens hinner blinka. Men det funkar. Kanske säger läshastigheten något om Kerstin Thorvalls energi, drivkraft och aptit på livet men även om hennes raseri över hur kvinnor bedöms (och döms) jämfört med hur män lätt kommer undan med sina sexuella utsvävningar. Men även med att ta sig konstnärliga friheter. Jag gillade boken på alla sätt.
I påsk kommer svt att sända
en serie i tre delar baserad på Det mest förbjudna, med start den 25 mars kl. 21. Jag ska självklart titta. Ska du? har du läst boken?
 |
| Cilla Thorell som Kerstin Thorvall i tv-serien Det mest förbjudna |
