Jag tycker väldigt mycket om ögonblick då man har hört några gånger om någon ny författare, men ännu inte läst något av honom eller henne men ändå känner att den här, den här kommer passa mig precis. Nu senast fick jag den här märkligt positiva förhandskänsla med författaren
Stina Stoor. Hennes debutbok, novellsamlingen
Bli som folk lovar mycket gott. Jag är inne på andra novellen och är redan djupt förälskad i hennes språk och hennes sätt att berätta. Det västerbottniska, lite som hos Torgny Lindgren, finns där. Det är fint. Språkligt är Stina Stoor en konstnär.
Till saken hör också att jag förra söndagen råkade höra programmet
Söndagsintervjun i P1 och då var Stina Stoor intervjuad. Jag kan verkligen rekommendera
intervjun för Stina Stoor är en ung kvinna med speciella erfarenheter och en sympatisk syn på livet. Sedan kom jag på att jag hade en liten novellix med en novell av Stina Stoor i bokhyllan, oläst. Jag visste inte vem hon var då och var inte särskild nyfiken heller. Nu känns det annorlunda. Nu ska jag läsa
Ojura också.
