söndag, februari 07, 2016

Den stygga flickans rackartyg

Den stygga flickans rackartyg av Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa har varit mitt första möte med hans författarskap och i ärlighetens namn är det här en roman som inte alls är i Nobelprisklass. Den är läsvärd och har ett driv som hela tiden sporrar till vidare läsning men litterärt är den ganska medioker. (Å andra sidan betyder det att Staden och hundarna som har fått klassikerstatus och som står i min bokhylla måste vara väldigt mycket bättre.) Vad handlar då Den stygga flickans rackartyg om?

Boken skildrar en livslång till-och-från-relation mellan Lilly, "den stygga flickan", och "snälle pojken" Ricardo. Deras gemensamma historia börjar i 50-talets Lima när de båda är i 15-årsåldern och slutar ca femtio år senare efter många smärtsamma kärleksvändor. Under de fem decennierna rör vi oss över hela världen: Paris, Havanna, London, Tokyo, Madrid, Lima, Moskva, Wien. Jag-berättaren Ricardo arbetar som tolk åt en världsorganisation i Paris och är nöjd med vad livet gett honom, medan Lilly byter älskare och identiteter beroende var det finns mest pengar och makt att hämta. Rikedom och makt är det enda hon vill ha. Drömmen att bli rik föddes hos henne redan under barndomen i slummen i Lima och hon är beredd att göra vad som helst för att förverkliga den. Ricardo är från första stund han såg Lilly handlöst och villkorslöst förälskad i henne. Deras vägar korsas ofta och Ricardo ställer alltid upp för Lilly (eller vad hon för tillfället har för namn) och det behöver hon eftersom hon jämt hamnar i knipa.

Ricardo är den snälle, upp över öronen förälskade tönten. Han är en vanlig medelklassman. Lilly är rotlös, rädd att älska och bli känslomässigt beroende av någon. Hon ljuger och hittar på en massa historier. Hon är egoistisk, hänsynslös och saknar helt empati. Hon satsar och vinner ibland men priset hon får betala för glansen är mycket, mycket högt. Hon får vara med om en hel del hemskheter.

Porträttet av den "lilla chilenskan" är från början och långt in i boken ganska onyanserat. Lilly presenteras aldrig som en tänkande varelse, utan Ricardo beskriver henne i princip endast i termer av ansikte, kropp och kön. Han tänker inte ens tanken att diskutera något allmänt med Lilly, trots att han själv gärna konsumerar kultur, läser och reser mycket och är samhällsintresserad. Lilly är en mycket statisk romanfigur. Ricardo vill ha sex med Lilly. Så de har sex. Det är mycket erotik och sexskildringarna haglar tätt i romanen. Jag tycker att kvinnosynen så som den framträder i romanen är tröttsam, det måste jag säga. Rätt gubbig.

Men mot slutet av boken börjar det ändå ske ett slags personutveckling hos Lilly och hon börjar bli en mer levande karaktär. Det händer när berättelsen kommer till ett skede då tiden är utmätt och alla masker tas av. Då, äntligen, när inga lögner längre finns, kan försoning mellan Ricardo och Lilly bli möjlig. Kanske är det så att kärleken ändå är störst av allt.

Alldeles innan boken slutar förvandlas den till en metaroman. Det är när Lilly gör gällande för Ricardo som hela livet närt en författardröm att hon i alla fall har gett honom ett spännande stoff till en roman. Lite metafiktion är alltid kul, tycker jag.

Boken som översattes till svenska av Peter Landelius är slutsåld överallt men finns tillgänglig som ljudbok i uppläsning av Magnus Roosmann.

Läs gärna Lyrans arga reflektioner om boken här och här. Även Boktokig reflekterar och upprörs.

4 kommentarer:

Lena sa...

Denna har jag faktiskt funderat på att läsa, men det har aldrig blivit av. Kanske lika bra det.

Anders sa...

Håller med dig, den är inte alls i nobelklass. Tycker att Llosa är ojämn. Jag blir nog aldrig itu med vad jag egentligen tycker om hans böcker.

Jenny B sa...

Det är konstigt hur gubbsjuka aldrig diskvalificerar stor litteratur. Det finns för många exempel av vackra, tanklösa nymfomaner i böcker för att det skall kännas trovärdigt längre. Därför har jag hållit mig ifrån just den här romanen, som verkat alltför stereotyp. Du bekräftar mina fördomar. Bra att du säger ifrån, för gubbigheten är tröttsam.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Lena: Ta hellre en annan bok.

Anders: jag ska läsa en till, sen får vi se om det blir fler eller inte. Är dock lite skeptisk.

Jenny: Mycket tröttsam. Du går inte misste om något om du låter bli att läsa boken.