söndag, februari 28, 2016

Miniatyrmakaren

Romanen Miniatyrmakaren av Jessie Burton kallas "den största brittiska succédebuten sedan Harry Potter" och det gjorde att jag förstås ville veta vad det är som är så speciellt med den. Jag lockades också av det vackra och lite magiska omslaget som satte min fantasi i rullning.

Bokens lockelse består också i den historiska miljön som den utspelar sig i, nämligen staden Amsterdam under hösten och vintern 1686. Artonåriga landsortsflickan Nella flyttar in ett stort hus i stadens rikaste kvarter för att leva där som hustru till den store köpmannen Johannes Brandt. I hushållet finns också Johannes ogifta syster Marin (en mycket bitsk och bestämd kvinna med full kontroll över allt och alla), en svart tjänare vid namn Otto som är en före detta slav som Johannes har köpt fri samt kokerskan Cornelia som är en föräldralös fattig flicka som Johannes tagit hand om.

Johannes undviker dock sin unga fru Nella och hon börjar förstås undra varför. I stället för sin närvaro i huset skänker Johannes Nella en exakt kopia av hemmet i form av ett påkostat kabinettskåp. Meningen är att Nella ska roa sig med att inreda det med miniatyrer. Hon kontaktar en miniatyrmakare i staden och i och med det börjar en mängd märkliga saker hända. Nella börjar få paket med miniatyrer som hon inte har beställt men som är exakta avbildningar av husets invånare samt människor ur närmaste bekantskapskretsen. Vad som är än mer skrämmande är att miniatyrerna bär på tecken som speglar människornas liv, varslar om kommande händelser och antyder hemligheter. Det visar sig att huset Brandt är fullt av hemligheter som inte får avslöjas för utomstående. Allt efter som Nella förstår mer och mer och får veta mer och mer om sin nya familj, inser hon att en stor katastrof hotar att drabba dem alla. Kan miniatyrmakaren sitta på ett svar och kommer svaret i så fall att hjälpa eller att stjälpa?

Petronella Oortmans dockskåp, Rijksmuseum

Det händer en mängd saker som driver handlingen framåt och som får Nellas personlighet att mogna och växa. Hon må vara ung och naiv i början men hon är inte dum och har ögon och öron med sig, så under berättelsens gång utvecklas hon till en handlingskraftig ung kvinna med huvudet och hjärtat på rätt ställe. Parallellt utvecklas också relationerna mellan Nella och svägerskan Marin och mellan Nella och Johannes. De båda bär på var sin stor hemlighet som får enorma konsekvenser för de alla och det faller på Nella att försöka bringa någon typ av ordning i röran, i den mån det ens är möjligt. Jag kan inte berätta mer om det för då skulle jag avslöja för mycket. Jag tyckte i alla fall om beskrivningen av hur Nella och de två andra närmar sig varandra och hur deras relation börjar präglas av samförstånd, värme och en antydan till vänskap.

Handlingen och intrigen är intressanta och persongalleriet är trovärdigt men de magiska inslagen försvinner ut i tomma intet, tycker jag. Jag skulle önska att de behöll sin betydelse genom hela boken och inte mattades av och vattnades ur efter två tredjedelar. Som om de gjorde sitt genom att sätta igång berättelsen. Överhuvudtaget tycker jag att romanen tappar fart mot slutet, trots en viss dramatik.

Och så språket. Språket i Miniatyrmakaren lämnar tyvärr en del kvar att önska. Bildspråket är ofta ganska svulstigt och vissa liknelser känns rent av konstiga och osannolika med tanke på att det för det mesta är en obildad ung kvinna som tänker dem. Dessutom händer det ibland att liknelsen bygger på en företeelse som är modern och omöjligen kunde vara förekommande i 1600-talets Amsterdam. Det handlar t.ex. om "en bomb redo att explodera" eller om uttryck som har med universums ursprung att göra. Sådant retar och stör mig.

Miniatyrmakaren (i övers. av Leif Janzon och Charlotte Hjukström) är en debutroman och därför får man kanske ha lite överseende med vissa barnsjukdomar när det gäller gestaltning och språk. Läs gärna boken för tidsepokens och den historiska miljöns skull, liksom för en inblick i människors familjeliv och socialt liv. Det finns onekligen väldigt mycket research bakom boken och tydligen även ett verkligt dockskåp (se bilden ovan). I det avseendet är romanen läsvärd. Miniatyrmakaren lämnar inga djupare spår men är underhållande.

Läs gärna mer hos två andra bokbloggare: Och dagarna går... och Breakfastbookclub.

Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris. Finns även som e-bok och ljudbok.

onsdag, februari 24, 2016

Mer tv: Krig och fred som miniserie i svt

Den 5 mars börjar Krig och fred , BBC:s nya miniserie efter Leo Tolstojs stora roman om fem aristokratiska familjer som genomlever Napoleons härjningar i Ryssland. Det är på lördagkvällar den kommer att sändas i svt 1. Något att se fram emot i vår, helt klart. Boken har jag inte läst. Har du? Kanske blir man inspirerad till lite klassikerläsning, vem vet...

Krig och fred, BBC:s miniserie i 6 avsnitt

Fyra muminmuggar anno 2016

Det har kommit och kommer några nya muminmuggar från Arabia. Helt underbara, tycker jag. De tre översta finns redan i mitt skåp (hur skulle jag kunna motstå, va?), men sommarmuggen kommer först i april. Alltså Förfadern, är inte han söt så säg.
Förfadern
Håll Sverige rent 2016
Too-Ticki
Säsongsmugg sommar 2016 

Liv och Horace på bildningsresa


Eftersom jag är en stor beundrare av både Horace Engdahl och Liv Strömquist tycker jag förstås att en programserie där de två tillsammans åker iväg på en klassisk bildningsrea genom Europa och pratar litteratur, konst och filosofi, är den ultimata underhållningen. Igår sändes första avsnittet av sex av Liv och Horace i Europa och i kväll kommer det andra. Jag gillade. Visst kan man invända att Horace pratar mer än Liv och att han skulle kunna lyssna bättre och mer på vad Liv har att säga, men kanske var det för att gårdagens ämne låg närmare Horaces kunskapsområde än Livs och att rollerna kommer att bli ombytta vid andra tillfällen. Hoppas det. Det borde vara så. Annars kommer obalansen att vara ett stort minus och besvikelse. Men innerst inne är jag kanske ändå lugn, tror inte att Liv låter sig knuffas undan så lätt. I sista numret (1/2016) av litteraturmagasinet ViLäser finns ett stort reportage och en intervju om serien och där säger Liv bl.a detta:
"Bildning är också en av de vanligaste härskarteknikerna."
Jo då. Så kör hårt Liv!

Bokrea: Bokmanias bästa tips

Årets bokrea är varken bättre eller sämre än den brukar vara när det gäller skönlitteratur, tycker jag. Mängder av lättsmälta storsäljare men även en del litterära guldkorn. Mycket som är relativt nyutgivet. I det här inlägget berättar jag dels vad jag har beställt för böcker och dels bjuder jag på en rätt omfattande lista med tips. På listan finns böcker som jag antingen redan har läst och därmed varmt kan rekommendera eller som jag skulle vilja skaffa (också). När jag sammanställde listan, bläddrade jag igenom katalogen från en fysisk bokhandel (Akademibokhandeln) och en nätbokhandel (Adlibris).



Min egen förhandsbeställning ser ut så här:

Från Adlibris:
Vi behöver nya namn (NoViolet Bulawayo, Zimbabwe)
Ormboet (Francois Mauriac, Frankrike)
Ugglor gråter (Janet Frame, Nya Zeeland)
Vid alfabetets gräns (Janet Frame, Nya Zeeland)
Tiden second hand: slutet för den röda människan (Svetlana Aleksijevitj, Belarus)
Bön för Tjernobyl: krönika över framtiden (Svetlana Aleksijevitj, Belarus)
Zinkpojkar (Svetlana Aleksijevitj, Belarus)

Från Bokus:
Nära det vilda hjärtat (Clarice Lispector)






Boktips: mer god läsning att fynda på bokrean:

Svenska författare:
Jag heter inte Miriam (Majgull Axelsson)
Mary Jones historia (Elin Boardy)
Den andra kvinnan (Therese Bohman)
Egenmäktigt förfarande & Utan personligt ansvar (Lena Andersson)
Sagas bok: en trovärdig historia (Elsie Johansson)
Låt inte den här stan plåga livet ur dig, Mona (Anneli Jordahl)
Timme noll (Lotta Lundberg)
Klingsor (Torgny Lindgren)
Beckomberga (Sara Stridsberg)
Liv till varje pris & Sörja för de sina (Kristina Sandberg)
De utvalda (Steve Sem-Sandberg)
Det är något som inte stämmer (Martina Haag)

Utländska författare:
Kan jag vara Frank med dig? (Richard Ford)
Den tjeckiske tangodansörens otroliga liv (Jean-Michel Guenassia)
Den lysande världen (Siri Hustvedt)
Wolf Hall & För in de döda (Hilary Mantel)
Skuggan av ett liv (Hilary Mantel)
En av oss sover (Josefine Klougart)
Nätternas gräs & De dunkla butikernas gata (Patric Modiano)
Blonde (Joyce Carol Oates)
Kattens bord (Michael Ondaatje)
Stoner (John Williams)
Män (Kim Thúy)
New-York trilogin (Paul Auster)
Murphy (Samuel Becket)
Den räddade tungan (Elias Canetti)
Varg bland vargar (Hans Fallada)
Dödssynden (Harper Lee)
Mrs Dalloway (Virginia Woolf)
Möss och människor (John Steinbeck)
Vid grand Central Station där satt jag och grät (Elisabeth Smart)
Staden och hundarna (Mario Vargas Llosa)
Gone girl & Vassa föremål (Gillian Flynn)
Ord kan krossa betong: berättelsen om Pussy Riot (Masha Gessen)
En mörk strimma av ljus & Resa in i tomheten (Samar Yazbek)
Salladsnätter (Vanessa Barbara)
Domaren (Ian McEwan)
När kejsaren var gudomlig (Julie Otsuka)
Ljudet av sådant som faller (Juan Gabriel Vásquez)
Máni Stein: pojken som inte fanns (Sjón)
Plötsligt knackar det på dörren (Etgar Keret)
Jenny (Sigrid Undset)
Sankmark (Jhumpa Lahiri)
Den krympande hustrun (Andrew Kaufman)
Den vita tigern (Aravind Adiga)


Vad är ditt bästa bokreatips i år?

torsdag, februari 18, 2016

Ny radioföljetong: Mary av Aris Fioretos

Efter fjärde avsnittet av Aris Fioretos roman Mary som just nu går som radioföljetong i P1 är jag fast. Jag visste att Mary är en fantastisk roman, det har jag både hört och läst fler än en gång sedan den kom ut i fjol. Och den är sannerligen fantastisk - redan från början. Berättelsen kommer säkert att vara grym och tung och skrämmande, men jag tror också att det är en stor berättelse jag och andra lyssnare får ta del av. Gissar att ni som har läst boken bekräftar mitt antagande. Jag har också velat att läsa den men nu ska jag lyssna på den i stället.


Så här presenteras radioföljetongen på programmets hemsida:
Hur överlever man förnedringen? Tortyren? Råttorna? När Mary fängslas i militärdiktaturens Grekland bestämmer hon sig för att tiga. Hon säger inte ens sitt namn. Hennes fångvaktare vet inte det hon vet, att hon har fler att skydda än sig själv.
Det är 70-talets Grekland och studenterna är rusiga av uppror. Samtidigt har en liten sol just slagit rot i en ung kvinnas kropp. Vetskapen om barnet som växer är så ny att hon ännu inte hunnit prata med sin fästman när hon grips under en demonstration. Hon placeras i en cell och kallas nummer fyra, eftersom hon vägrar uppge sitt namn. Hon berättar heller ingenting om pojkvännen som tillhör ledarna för upproret på högskolan och vars röst agiterade i studentradion
.
Radioföljetongen läses av skådespelerskan Maria Salah. Hennes läsning är lågmäld, liksom eftertänksam. Jag tycker om den.

Samtliga 35 avsnitt finns att ladda ner här

fredag, februari 12, 2016

Håller på att upptäcka Stina Stoors novellkonst


Jag tycker väldigt mycket om ögonblick då man har hört några gånger om någon ny författare, men ännu inte läst något av honom eller henne men ändå känner att den här, den här kommer passa mig precis. Nu senast fick jag den här märkligt positiva förhandskänsla med författaren Stina Stoor. Hennes debutbok, novellsamlingen Bli som folk lovar mycket gott. Jag är inne på andra novellen och är redan djupt förälskad i hennes språk och hennes sätt att berätta. Det västerbottniska, lite som hos Torgny Lindgren, finns där. Det är fint. Språkligt är Stina Stoor en konstnär.

Till saken hör också att jag förra söndagen råkade höra programmet Söndagsintervjun i P1 och då var Stina Stoor intervjuad. Jag kan verkligen rekommendera intervjun för Stina Stoor är en ung kvinna med speciella erfarenheter och en sympatisk syn på livet. Sedan kom jag på att jag hade en liten novellix med en novell av Stina Stoor i bokhyllan, oläst. Jag visste inte vem hon var då och var inte särskild nyfiken heller. Nu känns det annorlunda. Nu ska jag läsa Ojura också.



söndag, februari 07, 2016

Den stygga flickans rackartyg

Den stygga flickans rackartyg av Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa har varit mitt första möte med hans författarskap och i ärlighetens namn är det här en roman som inte alls är i Nobelprisklass. Den är läsvärd och har ett driv som hela tiden sporrar till vidare läsning men litterärt är den ganska medioker. (Å andra sidan betyder det att Staden och hundarna som har fått klassikerstatus och som står i min bokhylla måste vara väldigt mycket bättre.) Vad handlar då Den stygga flickans rackartyg om?

Boken skildrar en livslång till-och-från-relation mellan Lilly, "den stygga flickan", och "snälle pojken" Ricardo. Deras gemensamma historia börjar i 50-talets Lima när de båda är i 15-årsåldern och slutar ca femtio år senare efter många smärtsamma kärleksvändor. Under de fem decennierna rör vi oss över hela världen: Paris, Havanna, London, Tokyo, Madrid, Lima, Moskva, Wien. Jag-berättaren Ricardo arbetar som tolk åt en världsorganisation i Paris och är nöjd med vad livet gett honom, medan Lilly byter älskare och identiteter beroende var det finns mest pengar och makt att hämta. Rikedom och makt är det enda hon vill ha. Drömmen att bli rik föddes hos henne redan under barndomen i slummen i Lima och hon är beredd att göra vad som helst för att förverkliga den. Ricardo är från första stund han såg Lilly handlöst och villkorslöst förälskad i henne. Deras vägar korsas ofta och Ricardo ställer alltid upp för Lilly (eller vad hon för tillfället har för namn) och det behöver hon eftersom hon jämt hamnar i knipa.

Ricardo är den snälle, upp över öronen förälskade tönten. Han är en vanlig medelklassman. Lilly är rotlös, rädd att älska och bli känslomässigt beroende av någon. Hon ljuger och hittar på en massa historier. Hon är egoistisk, hänsynslös och saknar helt empati. Hon satsar och vinner ibland men priset hon får betala för glansen är mycket, mycket högt. Hon får vara med om en hel del hemskheter.

Porträttet av den "lilla chilenskan" är från början och långt in i boken ganska onyanserat. Lilly presenteras aldrig som en tänkande varelse, utan Ricardo beskriver henne i princip endast i termer av ansikte, kropp och kön. Han tänker inte ens tanken att diskutera något allmänt med Lilly, trots att han själv gärna konsumerar kultur, läser och reser mycket och är samhällsintresserad. Lilly är en mycket statisk romanfigur. Ricardo vill ha sex med Lilly. Så de har sex. Det är mycket erotik och sexskildringarna haglar tätt i romanen. Jag tycker att kvinnosynen så som den framträder i romanen är tröttsam, det måste jag säga. Rätt gubbig.

Men mot slutet av boken börjar det ändå ske ett slags personutveckling hos Lilly och hon börjar bli en mer levande karaktär. Det händer när berättelsen kommer till ett skede då tiden är utmätt och alla masker tas av. Då, äntligen, när inga lögner längre finns, kan försoning mellan Ricardo och Lilly bli möjlig. Kanske är det så att kärleken ändå är störst av allt.

Alldeles innan boken slutar förvandlas den till en metaroman. Det är när Lilly gör gällande för Ricardo som hela livet närt en författardröm att hon i alla fall har gett honom ett spännande stoff till en roman. Lite metafiktion är alltid kul, tycker jag.

Boken som översattes till svenska av Peter Landelius är slutsåld överallt men finns tillgänglig som ljudbok i uppläsning av Magnus Roosmann.

Läs gärna Lyrans arga reflektioner om boken här och här. Även Boktokig reflekterar och upprörs.

lördag, februari 06, 2016

Bodil Malmsten har gått bort och jag kommer att sakna henne mycket



Som jag kommer att sakna hennes litterära röst! Hennes sätt att vara rasande. Hennes blick. Hennes klokhet. Hennes torra humor. Hennes sätt att skriva. Bodil Malmsten har varit min husgud och favoritförfattare i åratal och jag återkommer till henne hela tiden. Hennes sista bok, diktsamlingen Det här är hjärtat är nog det vackraste hon skrivit. Jag bläddrar i den nu och känner mig ledsen. 
Hej det är jag 
Det var jag
Nu finns inte Bodil Malmsten mer. Men böckerna finns. Och hennes ord finns. Vilken tur.
Se på narcisserna 
Titta
Men det kan du inte 
Nevermore