... det första som slår mig när jag läser recensioner i skandinaviska tidningar och tidskrifter är att vi nästan alltid använder för få kriterier, och dessutom samma kriterier, för att bedöma romaner som är helt olika varandra. I det sammanhanget kan det vara på sin plats att citera författaren Ford Madox Ford: ”Det är lätt att säga att en elefant, oavsett hur bra den är, inte är ett bra vårtsvin: i stort sett all kritik handlar om det.”Jan Kjaerstads fem kriterier på en blivande klassiker är:
1. Romanens tankekraft/frågekraft
2. Romanens besynnerlighet
3. Romanens originalitet, brott mot vanetänkandet
4. Romanens efterglöd
5. Att romanen har en svaghet eller en brist
I artikeln exemplifierar han vad han menar med de olika punkterna och när han gör det, ger han exempel på romaner som illustrerar tankegången/kriteriet. Jag läste artikeln med stort intresse och har tagit till mig ett och annat tips som jag känner att jag kan ha nytta av när jag recenserar för tidningar. Kjaerstad är en av få nordiska författare som jag djupt beundrar och kan jag tack vare hans råd bli åtminstone lite bättre på att recensera skönlitteratur och blogga om böcker, så är jag bara tacksam.
Bra litteratur är ofta gränsöverskridande. Många av de bästa romanerna skapar ny kunskap, öppnar dörrarna till rum vi inte har känt till. En lyckad samtidsroman bekräftar inte samtiden, den bryter med samtiden. Det handlar om att skriva mot eller utanför tidsandan. Hur upplyftande är det inte att möta en fiktion som representerar något man aldrig sett maken till, och som visar ett annorlunda sätt att betrakta tillvaron på? Är det inte det alla författare strävar efter: att skriva den bok som förändrar läsarens blick fullständigt, gör världen ny?
