Lydia Davis noveller är i allra högsta grad något utöver det vanliga. Det förstod jag redan
förra gången jag läste henne. Nu läser jag
Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare (titelnovellen är förresten rätt tänkvärd) och är som förväntat förtjust. Har kommit lite drygt halvvägs i läsningen och de kortaste novellerna, som ibland bara är ett par rader långa, är mina favoriter. Varsågod, här kommer några godbitar att suga på.
 |
Tänk, att beskriva sorgen och saknaden över ett älskat djur så här. Vackert. |
 |
Lydia Davis noveller handlar gärna om allt möjligt smått. |
 |
Jag gillar Lydia Davis vardagshumor och ... |
 |
Två rader - och mellan dem ett universum av möjliga skeenden. |
 |
Boken innehåller en längre novell om kor.
När jag läste den under en flygresa härom dagen, häpnade jag över
det faktum att också en beskrivning av tre kossors liv
kan bli stor litteratur. Så nu vet jag varför det finns en bild
av en ko på omslaget. Det var en fantastisk fin novell. |