Eftersom jag tyckte så mycket om (ljud)böckerna Snigelsommar och Det tysta köket av Lars Lerin och eftersom jag överhuvudtaget gillar Lars Lerin både som konstnär, författare och berättare, var jag förväntansfull inför nya (ljud)boken Axels tid. I inbunden version innehåller Axels tid en del akvareller som illustrerar berättelsen, precis som det var i de tidigare böckerna. Med en ljudbok går man tyvärr miste om den visuella upplevelsen, vilket förstås är synd. Men å andra sidan är Lars Lerins uppläsning alltid en trevlig upplevelse i sig.
Fast jag måste säga att jag är lite besviken över Axels tid. Berättelsen om konstnären Axel Florins liv känns urvattnad, trots att den på ett sätt är Lerins hyllning till sin mentor, vän och äldre konstnärskollega. Visst är Axels livsväg och konstnärlig utveckling intressant och även Lerins bild av tid och rum, men helheten lyckades aldrig att fånga mig. Det var något som fattades.
