Radioföljetongen: Lärkan av Kosztolányi

Idag har jag börjat lyssna på en ny radioföljetong - romanen Lärkan av den ungerske författaren Deszö Kosztolányi - och ser det som ett perfekt tillfälle att bekanta mig med en bok som är en modern ungersk klassiker. Författaren är ett stort namn i den ungerska litteraturen och förebild till bl.a. Péter Esterházy. Jag har aldrig hört talas om Kosztolányi (1885-1936) tidigare, klassisk ungersk litteratur är en vit fläck på min litterära karta.

Lärkan utspelar sig i en landsortsstad i Ungern vid förra sekelskiftet och på hemsidan beskrivs handlingen så här:

Året är 1899. Det åldrande paret Vajkay bor i den lilla landsortsstaden Sárszeg någonstans i Ungern. De har fått en vecka ledigt från sin vuxna dotter Lärkan, som annars bor hemma hos dem men nu rest för att hälsa på släktingar på landet. Lärkan är så gräsligt ful att de alla gett upp hoppet om att få henne bortgift, och den lilla familjen har i något slags självtillräcklig, skamsen stolthet dragit sig undan omvärlden i sitt hem i utkanten av staden.
Men under veckan återupptäcker makarna Vajkay livets olika njutningar och glädjeämnen. De träffar människor, går på teater där de påminns om Passionen, och på restaurang där de smörjer kråset med allsköns läckerheter.

Eftersom Kosztolányi tydligen är en stor ironiker och dessutom en "stillistisk ekvilibrist", känns radioföljetongen onekligen lockande. Och som uppläsare hör man den här gången Johan Rabaeus, en av mina favoriter. 18 avsnitt finns det.