Gästkatten bjuder på en självbiografisk berättelse och utspelar sig i Tokyo i slutet av 80-talet. På den tiden var både författaren och hans fru (som också är författare) ganska unga och hyrde ett litet hus i utkanten av Tokyo. De satt hemma och skrev båda två, de hade inga barn. En dag kom grannkatten Chibi på besök och hennes uppdykande blev början till en stark relation mellan dem och den lilla katten.
"Hon är vår katt", sade min fru, trots att hon mycket väl visste att det inte var vår katt. Det fick oss att känna ännu intensivare att hon var en gåva som kommit oss till skänks mycket långt bortifrån.Chibi är en mycket självständig, nyfiken och söt katt. Ungefär som katter brukar vara, kan man tycka. Men den här är verkligen ganska speciell. Tillgiven, men undflyende. Hon är och förblir lite mystisk och drottninglik.
Chibi uppförde sig som hon brukade göra. Som vanligt hade hon ett uttryck som visade att hennes intresse var riktat mot himlakroppar, flora och fauna och att människornas värld var henne likgiltig.Det är fint hur Hiraide beskriver katten Chibis väsen och hur de kom att älska henne djupt. Kortromanen är en poetisk djupdykning i parets kärlek till katten, hur den påverkade deras liv och hela synen på det. Så dör Chibi en dag och omständigheterna kring hennes död är som gjorda för att skapa en myt om ett högre väsen och, kanske också, en alternativ kattvärld någon annanstans. Den närmaste omgivningen i kvarteret upplevs hädanefter av paret som full av hopplös vilsenhet.
Gästkatten handlar förutom om två författares ömsinta förhållande till grannens katt också om deras skrivande, om konst, om den japanska vardagen och om människorna i förorten där de bor. Det är en berättelse om livet och hur bräckligt det är. Det är också en klok och allmän berättelse om människans förhållande till katter - och katters förhållande till människor. Gästkatten är en liten pärla.
Köp boken på t.ex.Bokus
