lördag, oktober 24, 2015

Stockholm literature 2015: del 2

Programpunkt 2: Samtal mellan Lev Rubinstein och Rosa Liksom på tema Homo Sovjeticus.


Rosa Liksom inleder med att undra vilka känslor begreppet Sovjetunionen väcker i Lev Rubinstein. Rent estetiskt och idémässigt rent negativa, säger han utan att blinka. Det var lögnens och ondskans stat han växte upp och levde i. Idag är han en av Rysslands största samtida författare (han är född 1947). Han delar med sig av några sovjetminnen. Hans framtoning är ganska torr när han talar men det han berättar är roligt i sin absurditet och med de kommentarer han ger. Han skildrar några "politiska" minnen från sin barndom.

En dyster, tråkig och talanglös epok har Sovjetunionen varit. Men personligen de lyckligaste åren i hans liv: åren av kärlek och vänskap och åren då han mognade som konstnär och hittade sinnstil.

På 80-talet konstaterade han och hans vänner att de levde i ett svart hål och var rätt stolta över det - att leva nånstans där det egentligen inte går att leva kändes stort på nåt sätt. Vilken grej när Sovjetunionen föll sedan! 
Erfarenheterna har gett motståndskraft, säger Rubinstein. 

En ny fråga från Rosa handlar om språket. Hur har det förändrats efter Sovjettiden? 

Lev Rubinstein kan inga andra språk än ryska, hans dotter kan nio språk så tja, det är visst nya tider, säger han. Han funderar över uttrycket "den gåtfulla ryska själen" för det är problematiskt: han tror inte att Ryssland har nån själ överhuvudtaget. Så skrattar han. För övrigt ska språket tala genom konstnären, inte tvärtom. Och det är inte så himla lätt alla gånger. Själv förlitar han sig mycket på språket. Visst, språket har förändrats. Det har det gjort flera gånger redan under Sovjetunionen. Tydligast märks det förstås på ordnivå. Men det finns gränser och "institutioner" inom språket som inte tillåter språket att bära iväg hur mycket som helst. Två saker är beständiga: den stora ryska litteraturen och svårdomar. Det höga och det låga håller språket på plats från var sitt håll. 

Jag kan inte låta bli att mer och mer tycka om mannen på scenen, han är ganska cool, klok och rolig i sitt snustorra sätt att prata och med sin oansenliga framtoning. En mycket charmig man. Även om jag inte känner mig lockad av hans bok som är en samling texter om Ryssland och heter Ryska dagsedlar.

Rosa Liksoms nu aktuella bok heter Sånt är livet. Jag har inte läst den men jag gillade hennes förra bok Kupé nr 6 (recenseras här).

Läs gärna också Kulturkollos sammanfattning av samtalet.

I en av utställningshallarna fanns för övrigt en liten utställning med ett passande tema, nämligen Sovjetunionen.


Inga kommentarer: