lördag, oktober 10, 2015

Domaren

Tack vare romaner som Kärlekens raseri, Lördag, På Chesil Beach och Hetta är Ian McEwan en författare som jag håller ett öga på och gärna läser. Senast jag läste en roman av honom var jag dock besviken, det var när Uppdrag Sweet Tooth kom (2012) och som jag inte alls gillade, men i höst bevisar McEwan på nytt att det är rätt att betrakta honom som en av den anglosaxiska litteraturens främsta författare. Romanen Domaren (i övers. av Niclas Hval) är en allvarlig berättelse som ställer allvarliga existentiella och religiösa frågor men som samtidigt är en historia om kärlek och ett långt men barnlöst äktenskap i kris.

Romanens huvudperson är en kvinnlig överrättsdomare vars specialitet är familjerätt och svåra juridiska dilemman där religion spelar en roll. Hon heter Fiona och är runt de sextio. Barnlös. Gift. Maken vill lämna henne och det lär vara hennes fel. De borde prata med varandra men av olika anledningar känns det svårt. Mitt i den äktenskapliga röran får Fiona ett akut rättsfall på sitt bord: det handlar om en nästan artonårig pojke som blivit svårt sjuk och är i behov av blodtransfusion om hans liv ska gå att rädda. Problemet är att pojkens föräldrar och pojken själv är Jehovas vittnen och på grund av sin religiösa tro vägrar den medicinska behandlingen. Eftersom pojken i juridisk mening inte är myndig ännu, kan ett domstolsbeslut ge sjukhuset rätt att behandla pojken mot föräldrarnas (och pojkens) vilja. Tiden är knapp, mycket knapp. I egenskap av domare och eftersom pojken nästan är myndig, bestämmer sig Fiona att besöka honom på sjukhuset för att trots allt höra hans tankar och argument i frågan innan hon fattar sitt beslut och utfärdar domen. Det blir ett mycket speciellt möte. Hennes dom, så som hon fattar den, får stora konsekvenser för de inblandade och även för henne själv. Inte minst för henne själv.

Vi är summan av våra erfarenheter och känslor och de bär vi med oss och påverkas av dem även när vi inte är medvetna om det. Till och med när vi kämpar med att bortse ifrån dem. Romanen Domaren är mycket läsvärd tack vare det svåra dilemmat den behandlar. Är det rätt att rädda ett liv genom att beröva individen livets mening? När allt en människa hittills trott på försvinner behöver hon något nytt starkt att luta sig mot. Men om det inte finns något att ersätta förlusten med?

Ian McEwan är känd för att vara en utmärkt stilist och Domaren är en mycket välskriven roman, även om jag tyckte att mittenpartiet var något svagare och inte hade riktigt samma tempo som början och slutet. Sista tredjedelen är däremot en höjdare. Här är stämningen tät och man verkligen känner den mentala pressen Fiona utsätts för. Och upplösningen? Gripande, tänkvärd, inte helt given. Domaren är helt klart en av McEwans bästa.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.