Allt jag inte minns

Allt jag inte minns är en ny, efterlängtad roman av Jonas Hassen Khemiri. Den handlar om Samuel men Samuel är död; han har i hög hastighet kraschat med bilen in i ett träd. Kanske var det en olycka, kanske var det avsiktligt. Vi vet inte. Faktum är att Samuel hade det jobbigt ett tag: flickvännen Laide lämnade honom, kompisen Vandad verkade inte vara riktigt schysst, mormors hus drabbades av en eldsvåda som delvis var Samuels fel. Men vi vet inte. Någon som kallar sig "författaren" och som också har förlorat någon försöker att ta reda på vad som hände med Samuel tiden innan kraschen och detta utvidgas så småningom till att återskapa bilden av vem Samuel var. Det är vad hela boken går ut på - att få fram ett trovärdigt porträtt av Samuel. Men låter det sig göras?

Texten är ett ständigt växlande flöde av röster som uttalar sig och delar med sig av sinna minnen och upplevelser av Samuel. Rösterna tillhör flera olika personer, släkt, vänner och bekanta, deras öden blir en del av handlingen. Men Samuels väsen förblir ogripbart, han verkar mest vilja fly från sig själv och in i sina egna tankars värld. Han försummar sitt yttre men tänker desto mer på vad som är värt att minnas och hur man kan hjälpa minnet på traven. Och så är det det här med minnena. Minns personerna rätt eller minns de fel? Vem kan man lita på? Kan man överhuvudtaget lita på någon? Och hur viktigt är det som personerna inte minns? Vad säger allt man inte längre minns om oss? Som en motpol till alla som försöker minnas Samuel står Samuels dementa mormor som är förvirrad och har glömt det mesta. Samuels relation till henne var ömsint och kärleksfull.

Boken utspelar sig mest i ett slags samtida Stockholm som är en ganska kaotisk stad men också delvis i Berlin där barndomskompisen Panter bor. Bästa vännen Vandad och flickvännen Laide har annars det största utrymme i boken. Vandad - en småkriminell buse som längtar efter ett vanligt liv. Laide - en smart tjej som gärna odlar sin image som aktivist. De var konkurrenter om Samuel medan han ännu levde och är det även efter hans död. Till slut blir konflikten mellan dem väldigt tydlig. Via Vandads och Laides berättelser tonar en historia om kärlek och vänskap fram. Men Allt jag inte minns handlar också om pengar, snålhet, opålitlighet, otålighet, utanförskap, nudelkeso och samhälle. Bokens Stockholm är en stad där det bor många illegala imigranter som behöver hjälp. Så får vi veta av Laide hur hon övertalade Samuel att upplåta mormors hus åt migranterna, vilket han gjorde men tyvärr kom detta privata hjälpprojekt att gå i överstyr. Det var då en brand utbröt i huset. Samma morgon som Samuel dog.

Det är svårt att återge handlingen i Allt man inte minns eftersom kronologin byggs upp av så många mer eller mindre fristående scener och korta händelser och man får hålla koncentrationen uppe för att veta vem det är som för tillfället berättar och på vilket sätt pusselbiten bidrar till helhetsbilden av Samuel (och på köpet av alla de andra). Växlingarna är snabba. Några scener har etsat sig fast särskilt starkt. Till exempel scenerna när de närmaste personerna berättar för "författaren" hur det var när de tog emot beskedet om Samuels död. Ögonblicket då en glidning sker, chocken och sorgen. Fast det kan också bli tragikomiskt. Som när Vandad tar turisttåget som han kör och utan en tanke på alla turister ombord kör som besatt till platsen för bilolyckan. Han bara måste göra det. Efteråt får han sparken.

Så är det språket. Khemiriskan. Den är inte lika galet uppfinningsrik som i debuten Ett öga rött men visst finns det khemiriska och nyskapande kvar och känns igen. Som när Samuel bygger sin erfarenhets- och minnesbank eller när någon slänger sig med påhittade ordspråk. Boken bygger mycket på dialoger där den ena parten ofta är Samuel och dialogerna driver handlingen framåt, replikerna lever och andas. Det märks att Khemiri är van att skriva dramatik och att han har sinne för humor. Han har, tror jag, ett absolut gehör för hur folk pratar och driver med varandra i de mest vanliga av alla vanliga situationer som kan uppstå men han förstår sig också på pauser, gester och rörelser över scengolvet. Jag gillar visualiteten och oförutsägbarheten i Khemiris berättande.

Allt man inte minns är en den sortens bok som kräver en motprestation av läsaren i utbyte mot helhetsbilden som man vill komma åt. Läsaren tvingas att granska ledtrådarna och själv sätta ihop ett och ett bara för att upptäcka att resultatet inte blir två utan tre eller kanske fyra. Det är spännande och lockande för det håller gåtan Samuel levande. Jag tror att Allt man inte minns kommer att kamma hem Augustpriset i år och kanske flera andra priser också. Det är en storartad och konstnärligt mycket vacker roman som ställer påträngande frågor om identitet och lojalitet.




Om Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns hade ett soundtrack, skulle det vara Rihannas låt What´s My Name?. Textraden Oh na na what´s my name? utgör också bokens motto.


Köp boken på t.ex.Bokus eller AdLibris.





HÄR kan du se en inspelad intervju från Bokmässan i september: Jonas Hassen Khemiri samtalar med kulturjournalisten Eric Schüldt.