onsdag, september 30, 2015

Irakisk Kristus

Det översätts generellt väldigt lite arabisk litteratur till svenska och när det väl händer kan man vara tämligen säker på att verket och författaren tillhör det arabiskspråkiga toppskiktet. Så är det med författaren Hassan Blasim som är Sverigeaktuell med novellsamlingen Irakisk kristus (övers. Jonathan Morén). Blasim föddes i Bagdad 1978 men flydde landet för 15 år sedan och är numera bosatt i Finland. Han beskrivs som författaren som har revolutionerat den arabiska litteraturen och har kallats ”vår tids främsta arabiska författare” av The Guardian. I fjol vann Irakisk Kristus den brittiska tidningen The Independents pris för bästa utländska skönlitterära bok och den amerikanska utgåvan av novellsamlingen blev årets bok i Publishers Weekly.

Irakisk Kristus innehåller sjutton noveller som berättar om ett Irak präglat av åratal med diktatur, sanktioner, krig och invasioner. Blasim beskriver vardagshändelser som dels utspelar sig i Irak under de senaste decenniers olika perioder, dels längs flyktvägarna mot Europa eller i Blasims nya hemland Finland. En kväll när jag satt och läste i Irakisk Kristus hände något speciellt. Litteraturen tangerade nämligen verkligheten. Samtidigt som nyhetsrapporteringen på tv dominerades helt av inslag om den pågående flyktingkrisen i Europa och om läget på tågstationen i Budapest, läste jag en novell som innehöll följande rader: ”Vi korsade den rumänsk-ungerska gränsen i sällskap med en professionell smugglare. I gryningen berättade han för oss att dimman hade börjat tätna och att vi skulle bli tvungna att hålla oss nära inpå varandra tills vi nådde floden som vi skulle korsa för att komma in i Ungern.” I litteraturprogrammet Babel senare samma vecka berättade Hassan Blasim att han under sin flykt till Europa tog samma rutt till Europa som dagens flyktingar gör.

Hassan Blasim väjer inte för den mardröm som blivit vardag i Irak. Människor dör och lemlästas, bilar sprängs, barn råkar illa ut och mödrar gråter av oro. Fast först på kvällen, för på dagen har de sysslor att utföra. Människor går sönder av skräck och sorg och hämndlystnad kan anta de mest bisarra proportionerna. Också språket påverkas. Blasims bildspråk bär spår av krig och signalerar hur det politiska och sekteristiska våldets permanenta närvaro trubbar av människor. Det är också främst i språket den irakiska mardrömmen görs synlig. Ändå är Blasim sparsam med sakliga beskrivningar, frossar inte i blod. Det är mest i det psykologiska och underförstådda som det hemska framträder. Eller genom att fokusera på vardagliga detaljer runt omkring. Som till exempel i novellen Carlos Fuentes mardrömmar där huvudpersonen städar upp efter ett bombdåd på en marknad. Eller i titelnovellen Irakisk kristus som kretsar kring det moraliska dilemmat huruvida det är försvarbart att offra ett flertal okända människor för att rädda en man älskar. Den novellens slut har skakat om mig ordentligt.

Blasims berättarstil är alltså inte realism, för det är stämningen alldeles för absurd och surrealistisk. Däremot är han besläktad med magisk realism och det är inte sällan som jag associerar till Julio Cortázars novellvärld. Liksom till Kafka och Dostojevskij. I många av novellerna dyker det upp märkliga ting på oväntade ställen: ett ägg i en kaninbur, en varg i en lägenhet, en polisman inuti en annan mans kropp, knivar i en trädgård. En kvinna ägnar sig åt häpnadsväckande trollkonster, en man möter Kristus, en annan äger en gåtfull kompass, en tredje är en korsordspoet. Verkligheten i Blasims noveller är elastisk, liksom tiden. Nästan alla noveller innehåller ytterligare en berättelse eller två inom sin egen ram, lite som i Tusen och en natt där den ena berättelsen öppnar dörren till annan. Den arabiska sagotraditionen finns således också där.


Irakisk Kristus är en storartad och fascinerande ström av röster som alla vill berätta just sin historia. Som i inledningsnovellen Getternas sång i vilken människor är inbjudna till ett radioprogram för att dela med sig av sina historier, den ena märkvärdigare än den andra. Den här novellsamlingen är ett bevis på hur litteratur förmår förklara, beskriva, visualisera och zooma in vår samtid. Där nyhetsrapporteringar nämner siffror, där visar oss Hassan Blasim människor.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Sörmlands nyheter, Eskilstuna kuriren och Katrineholms kuriren 15-09-15.


Köp boken på t.ex. Bokus eller på AdLibris .

2 kommentarer:

Anonym sa...

Din recension gör mig lässugen. Men det är så många böcker som ligger i pipeline: Rilke, Carola Hansson och nu finns Paula Fox "Förtvivlade människor" till försäljning igen. Bokhälsningar Annika

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Bokhögar är ett vanligt problem. "Förtvivlade människor" är riktigt bra.