söndag, juni 07, 2015

Hyresgästerna

Det var väldigt svårt för mig att slita mig från Hyresgästerna av Sarah Waters som jag lyssnade på som ljudbok i uppläsning av Lo Kaupi (en mycket skicklig uppläsare som passar utmärkt för boken).

Hyresgästerna är en lesbisk kärlekshistoria med deckarinslag, för det är ett mord som begås en bit in i handlingen. Läsaren är närvarande både före, under och efter brottet och därför vet man vem som har mördad och hur brottet har gått till. Och, inte minst, varför det hände. Vi befinner oss i 20-talets London och skildringen av samhället och människors liv under åren strax efter första världskriget är en viktig del av romanen.

Romanens huvudperson heter Frances, är ungefär tjugosex år gammal och har ett kärleksförhållande bakom sig - med en annan ung kvinna som hon numera endast är vän med. Båda Frances yngre bröder dödades i kriget och fadern dog av hjärtattack, så hon och hennes mor är de enda i familjen som har överlevt kriget. Innan kriget tillhörde de det välbärgade samhällsskiktet men nu brottas mor och dotter med betydande ekonomiska svårigheter eftersom fadern mest lämnade skulder efter sig. Modern är också nedtyngd av sorg, medan Frances vill gå vidare, trots att hon i början av boken gett upp hoppet på att någonsin mer i livet få älska någon annan människa. Det är ju en annan kvinna hon i så fall vill ha, så chansen är liten. I det här skedet flyttar det unga paret Lilian och Leonard Barber in som hyresgäster i huset, i ett försök att få behålla det genom att hyra ut några av rummen.

För att göra en invecklad historia kort kan jag säga så mycket om handlingen att Frances och Lilian blir ett par och personen som mördas är Lilians man Leonard. Relationen mellan Lilian och Frances börjar inte plötsligt, utan utvecklas trevande och oväntat - de själva blir överrumplade. Men när passionen slutligen slår klorna i dem, går den inte att hejda, liksom den väntande katastrofen inte heller kan avvärjas. Livet blir en mardröm och utgången är inte alls given. Att kvinnorna har ett lesbiskt förhållande måste förstås hållas hemligt, homosexualitet är inte accepterad och inte heller något man på något sätt räknar med från myndigheternas sida. På så sätt är deras relation både ett skydd och en risk när mordutredningen sätter igång.

När jag lyssnade på boken var jag framför allt fascinerad av tre saker.

För det första hur mästerligt Sara Waters skildrar själva utvecklingen av kärleksrelationen mellan Frances och Lilian, alla de ambivalenta känslorna, skuldkänslorna, lyckan, den fysiska åtråns otillfredsställda plåga och kropparnas njutning och sedan fallet rakt ner i ångestens avgrund och kvinnornas balanserande på galenskapens rand och det smärtsamma tvivlet på om de kan lita på varandra och sin kärlek. Det här svajiga lyckas Waters mycket bra med. Det är starkt och det berör.

För det andra fängslades jag av det tydliga brott-och-straff-inslaget i romanen. Är det mer berättigat att ha slagit ihjäl någon om hen visar sig vara förljugen och icke snäll än om det var tvärtom? Är det värre att eventuellt låta en ung, trevlig och snygg kille dömas till döden för något han inte gjort än om killen i fråga redan ser ut som en ligist? Det finns flera sådana klassiska moraliska spörsmål som Sarah Waters berör i Hyresgästerna och det är oundvikligt för läsaren att också ställa frågorna till sig själv. Hur skulle jag ha gjort? Men den allra viktigaste moraliska kampen är den som handlar om att ta eller inte ta konsekvenserna av sina handlingar, hur svåra de än må vara. I 20-talets England var straffet för mord döden, så kvinnorna sitter verkligen i klistret.

Den tredje aspekten som gör att boken är mer en spännande relationsroman än en deckare är problemet kring det faktum att om kvinnorna lyckas klara sig undan rättvisan, kan de leva ett liv tillsammans och bygga sin kärlek på det fasansfulla de har gjort? Eller finns det ett pris som man inte längre kan betala? Har de mod att i så fall säga sanningen?

Sarah Waters behärskar konsten att berätta och att dramaturgiskt bygga upp sin berättelse och karaktärerna i Hyresgästerna är trovärdiga, mänskliga och flerbottnade. Tempot är snabbt och boken som är på sexhundra sidor är en bladvändare, förutom en lite för pladdrig passage med polisförhören och sådant i samband med att brottet börjar utredas. Då tyckte jag att boken var för deckaraktig för min smak men den känslan var lyckligtvis övergående.

Annars märks det att Sarah Waters är historiker för skildringar av det typiska för livet i London på 20-talet är mer än bara en bakgrund till berättelsen om Frances och Lilian. Det är ingen slump att de kommer från olika samhällsskikt, att gatan där Frances och hennes mor bor ligger i ett välbärgat område där sådana som tjänstemannaparen Barber normalt inte bor. Kontraster gynnar berättelsen. Utifrån kvinnornas olika erfarenheter kan vi betrakta krigets efterverkningar och människors strävan att återhämta sig från krigets förluster. Att Waters har ett kvinnoperspektiv och dessutom ett homosexuellt perspektiv gör boken desto mer intressant.

Hyresgästerna var mitt första möte med författaren Sarah Waters romanvärld och eftersom läsningen gav mersmak, kommer jag säkert att vilja läsa mer av henne framöver.

Hyresgästerna är översatta till svenska av Ylva Mörk.


Andra bokbloggare som har läst: Kulturkollo, Feministbiblioteket, Hermia says.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.

Inga kommentarer: