tisdag, juni 30, 2015

Ett kristalliskt rop

Jag har läst Ett kristalliskt rop, en bok innehållande ett urval av dikter skrivna av den irländske poeten William Butler Yeats (1865-1939). Eftersom Yeats fick Nobelpriset 1923 är han en av författarna på att-läsa-listan i mitt livslånga läsprojekt som handlar om just Nobelpristagare. Jag har inte läst Yeats förrän nu men det har visat sig att jag faktiskt kände till ett par tre dikter som han är upphovsman till.

Generellt kände jag mig bara delvis tilltalat av Yeats poesi, men när jag gjorde det, var det ganska intensivt. Jag hittade tillräckligt många favoriter bland dikterna för att minnas läsupplevelsen som positiv.

En av de bästa dikterna är Seglats till Byzantion som börjar med raden "Det är inget land för gamla män" som ni kanske känner igen som titel till Cormac McCartys roman. Jag gjorde det och det var speciellt att för första gången läsa hela dikten och förstå dess innebörd. Det är en mäktig dikt, tycker jag.



Men det finns även mer lättsamma dikter i samlingen, som t.ex. den här korta som heter Spilld mjölk.

Vi som har tänkt och gjort,
och gjort och tänkt igen,
ska flacka och rinna bort
som mjölk spilld på en sten.

Vad vore en diktsamling utan åtminstone en olycklig kärleksdikt? Jag gillade den här mycket trots att den verkar så tröstlös. Den heter Hennes oro.

Jord i grannlåt klädd
inväntar vårens allt.
Kärlek dör på sikt
eller blir utspädd
till något utan halt.
Säg det är dikt.

Varje älskads kropp
och andetag är glöd
är enbart älskog vikt.
För varje ömhetsklapp
går kärlek mot sin död.
Säg det är dikt.



Läs gärna mer om boken och om Yeats på Bernurs blogg.

4 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

kul att man översätter Yeats, fortfarande, Tornet är också fint.

♥ Hanneles bokparadis sa...

P.S.
i Dublins bibliotek var det fin utställning av honom, även i Göteborgs universitets bibliotek förra året.

Hannele sa...

P.P.S.
tack för uppläsningen!

Bokmania / Ivana Eklund sa...

varsågod. Ja, Tornet är också en fin dikt.