lördag, april 18, 2015

Lila hibiskus

Lila hibiskus är Chimamanda Ngozi Adichies debutroman från 2003 men som som den roman utan bäst-före-datum den är, är den lika aktuell och läsvärd nu som för tolv år sedan. Chimamanda Ngozi Adichie är en av mina favoritförfattare och jag beundrar henne väldigt mycket, både som författare och kvinna. Hon har lite av en idolstatus för mig och i och med Lila hibiskus (övers. Ragnar Strömberg) har jag nu läst allt av henne som finns översatt till svenska: romanerna En halv gul (här) sol och Americanah (här) samt novellsamlingen Det där som nästan kväver dig (här).

Den här romanen handlar om en familj som går i bitar. Att den kommer att göra det och även av vilka anledningar kan man ana ganska tydligt redan i inledningsmeningen:
Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren.
Pappan i familjen är en tragisk dubbelnatur. Dels är han djupt kristen och som sådan skänker han gärna pengar till välgörenhet, dels driver han en tidning genom vilken han slåss mot fattigdom, förtryck och korruption. För alla utanför familjen är han en rättskaffens man, en god man. För familjen är han en plågoande som misshandlar. Han slår sin fru, hans slår sin son, han slår sin dotter. Han slår brutalt. Han bränner sina barns fötter med kokande vatten när de inte beter sig som han har tänkt sig att de skulle göra.

Berättarjaget är den femtonåriga flickan Kambili som berättar om sin familjs tragiska väg mot sönderfall och genom hennes berättelse växer en hemsk bild av fadern fram. Det är smärtsamt att läsa hur faderns föreställningar om rätt och fel och gott och ont antar alldeles konstiga och galna proportioner och hur han i sina barn försöker inpränta sina förvridna uppfattningar om vad det innebär att vara en god kristen.

Chimamanda Ngozi Adichie bygger gradvis upp obehagskänslan hos läsaren, allt liksom stegrar sig tills man inser vidden av faderns brutalitet. Samtidigt lyckas författaren också mycket bra med att skildra det ökade motståndet hos framför allt Kambilis lillebror Jaja och till slut står det klart att det måste komma någon typ av revolt eller motståndshandling, kosta vad det vill. När känslan av att nu är det nog infinner sig, kulminerar berättelsen.

Lila hibiskus är en gripande och stark feel bad bok som är välskriven, även om den förstås inte kommer ens i närheten av exempelvis En halv gul sol. Ändå finns här embryot till det stora och viktiga författarskap som Adichies böcker har kommit att innebära idag, tolv år senare.


Två andra bokbloggare som har läst boken är: Lyrans noblesser och Dagens bok.


Köp boken på t.ex.Bokus eller AdLibris. Finns i pocket.

3 kommentarer:

Linnea sa...

Verkligen en feel bad! Hade svårt att ta mig igenom de hemskaste scenerna! :o

Men en fantastisk bra bok!

Lena sa...

Jag har nominerat dig i Liebster Award
http://lenasgodsaker.blogspot.se/2015/04/liebster-award.html

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Linnea: Det är viktigt att hemska berättelser är välskrivna, det måste finnas något som uppväger - och det finns det i Lila hibiskus, tycker jag. Kärleken och samhörigheten mellan syskonen och mamman.

Lena: Oj, tack. Ska genast surfa dit.