lördag, april 11, 2015

Förlorade själar

Romanen Förlorade själar av Nadifa Mohamed för oss till det sena 80-talets Somalia och berättelsen är en skönlitterär nyckel till det våldsamma inbördeskrig som då utbröt och fortfarande rasar i Somalia och som är orsaken till det sammanbrott landet befinner sig i idag. I grunden finns konflikten mellan Somalia och Etiopien om vem som har rätt till Ogaden-provinsen. Efter ett misslyckat försök att få tillbaka Ogaden 1979 slutade Sovjetunionen att stötta den kommunistiska regimen i Somalia och samtidigt började landets otaliga klaner att ihärdigt bekämpa diktaturen men också att slåss mot varandra.

Mot denna historiska bakgrund skildrar Nadifa Mohamed (som själv har sina rötter i Somalia) tre personers öden. Det är den nioåriga föräldralösa flickan Deqo, född i ett flyktingläger och utsatt för svält och misshandel, det är änkan Kawsar som en dag försöker hjälpa Deqo och själv blir misshandlad och svårt skadad under ett polisförhör i fängelset och det är soldaten Filsan som desperat försöker hålla fast vid regimens ideologi och som är den som orsakar Kawsans bäckenbottenfraktur.

De tre kvinnliga karaktärernas väg korsas hastigt i början av romanen men de förblir namnlösa främlingar för varandra ända tills de möts på nytt i slutet av romanen, när kriget för de samman och de plötsligt blir oumbärliga för varandra. Där emellan berättar författaren om en person i taget, i var sitt kapitel betitlat med deras namn. I dessa kapitel skildras Deqos, Kawsars och Filsans liv fram till det som är romanens nu. Deras liv är mycket olika varandra men alla tre bär på en mängd personliga sorger och individuella erfarenheter. Skildringen av deras livsvillkor ger också en liten inblick i det somaliska samhället under 60- och 70-talen och hur flickors och kvinnors ställning var då. Flickan Deqos öde är förstås sorgligt och det är synd om Filsan på grund av hennes vilsenhet, men den gamla Kawsans berättelse är enligt min åsikt den allra mest gripande i sin tragik. För mig är Kawsan den enda, riktigt levande karaktären i boken.

Omskärelse har naturligtvis sin plats i den här historien, liksom missfall och barnafödande, menstruation och kvinnlig sexualitet och därför har jag läst boken i första hand som en roman om kvinnoliv och kvinnans villkor på en annan plats och i en annan tid, snarare än som en skildring av ett krigshärjat lands historia. För mig som dagligen möter somalier i mitt arbete har läsningen av Förlorade själar varit mycket värdefull.

Språkligt och stilistiskt är texten ojämn, det finns både toppar och dalar och karaktären Filsan kommer jag till exempel aldrig riktigt nära, antagligen på grund av författarens sätt att presentera regimens ideologi via hennes mun. Men trots att Förlorade själar inte är något skönlitterärt mästerverk är den en viktig och fängslande läsning. Man läser olika böcker av olika anledningar. Denna ska man läsa för att den är en betydelsefull detalj i vår bild av omvärlden. Att det finns tiotusentals somaliska flyktingar i Sverige gör den här romanen än mer angelägen. Som en förklaring. Som en påminnelse.

Översättning till svenska: Christina Stalby


Två andra som har läst Förlorade själar är: Annika Koldenius och  Kulturkollo.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.

Inga kommentarer: