Jag har läst ut novellerna i Den andra stranden (s 21-113) som är den inledande samlingen i Volym 1 och innehåller Cortázars ungdomstexter från åren 1937-1945, utgivna postumt 1994. Det är allt som allt tretton noveller här och fem av dem fastande jag särskild för: Vampyrens son, Händerna som växer, Pussel, Häxa och Stjärnstädarna. De är häftiga berättelser med ibland tillskruvat och lite lätt surrealistiskt innehåll, skrivna på ett koncentrerat språk. Ta gärna dessa fem som ett säkert tips och smakprov.
Något jag reagerat på är novellernas inlednings- och avslutningsmeningar som jag anser är briljanta i sin enkelhet och direkthet. Min absoluta favoritinledning i den här omgången är den här: "Ni hade skött det hela så skickligt att ingen, inte ens den döde, skulle ha kunnat anklaga er för mordet." (Pussel). Fast meningar som "Hon låter stickorna falla ner i knät" (Häxa), "Han hade inte provocerat" (Händerna som växer), "Antagligen visste alla spöken att Duggu Van var en vampyr" (Vampyrens son) eller "Delia hade ont i händerna" (Delia, det ringer) är också exempel på hur Cortázar kastar oss rakt in något som verkar pågå för fullt och som gör att i alla fall jag reagerar med stor nyfikenhet på vad det är för något som händer och som jag riskerar att missa om jag inte genast läser vidare. Slutmeningarna vill jag naturligtvis inte återge här, det vore att förstöra läsnöjet för er som kanske vill ge sig i kast med texterna men många gånger utgör de den perfekta slutklämmen som fått mig att tänka tankar i stil med att det var som f..n.
Så här långt karakteriseras novellerna av annorlunda verkligheter eller fantasivärldar som skildras som om de var fullt verkliga och helt vanliga, där jaget tycks uppleva något som sedan visar sig vara en dröm eller där subjektet visar sig vara objektet i stället. I vilket fall som helst verkar världen vara ett farligt och oberäkneligt ställe. Jag gillar det. Det finns ett litet smakprov från boken att läsa här.
Det finns en förlossningsscen i slutet på Vampyrens son som är en höjdare och ögonblicket när mannen i Händerna som växer inser hur saker och ting ligger till är också mycket bra gestaltat (apropå sista meningen). Novellen Pussel är en brevnovell och mottagaren är den skicklige mördaren som erhåller brevet i fängelset. Hur gick det till om inte ens offret hade kunnat misstänka något? I Häxa som handlar om just en häxa växer obehaget sakta fram tills det kulminerar i slutet så att man själv nästan upplever kylan från marken fortplanta sig i kroppen. I Stjärnstädarna förflyttar vi oss ut i universum där ett nystartat företags brigader har som uppgift att städa upp på stjärnorna och noggrant rensa bort allt som inte passar i systemet eller inte är i samspel med företagsledningens propaganda. Här finns det ett tydligt politiskt budskap och kritik av hur diktaturer beter sig.
Nu ska jag läsa vidare, åtta noveller i samlingen Bestiarium väntar.
