Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur många böcker som jag ännu inte har läst och hur många som jag skulle vilja läsa. Det finns också en ansenlig mängd böcker som jag hade velat läsa för länge sedan men som fortfarande inte blivit lästa, av ingen särskild anledning alls. Möjligen för att de är ganska tjocka alla tre, trots att det är den klart ynkligaste anledningen av alla anledningar som tänkas kan
Veckans trio från Lyrans noblesser handlar just om Vilja-läsa-böcker. Jag vill berätta om de här tre:
1) Bergtagen av Thomas Mann, från 1924. Huvudpersonen besöker sin sjuke kusin på ett sanatorium i bergen men blir kvar där i sju år. Boken lär handla mycket om att byta perspektiv på livet och komma in i en annan tidräkning. Dels pga tuberkulosen, dels pga miljön och omvärlden. Bergtagen är en klassiker och en av 1900-talets viktigaste idéromaner och jag känner helt enkelt att det finns en lucka i min litterära bildning och att jag borde fylla den. Vill fylla den.
2) Satansverserna av Salman Rushdie, från 1988. Jag vill självklart läsa boken som gav författaren en dödsdom när Khomeini utfärdade en fatwa över honom. Men mest av allt vill jag veta om boken är bra, om berättelsen är fängslande, om jag kommer att tycka om den. Egentligen är det märkligt hur lite jag vet om romanen som det litterära verk den är. Egentligen ingenting alls. Det vill jag ändra på någon gång.
3) Är detta en människa? av Primo Levi, från 1958. En klassikerstämplad vittnesskildring från Auschwitz, en bok som alla borde läsa, känns det som. Jag har hört att Levi bl.a. ställer den komplicerade frågan om man kan överleva ett sådant helvete som Auschwitz var utan att göra avkall på sin egen moraluppfattning och utan att på ett eller annat sätt utnyttja andra. Jag tror att boken är mycket intressant och lärorik.
