lördag, mars 28, 2015

De osynliga

På den lilla ön Barröy i Nordnorge bor flickan Ingrid, hennes far Hans, modern Maria, farfadern Martin, faster Barbro och så småningom kusinen Lars. Under tiden, som enligt information på omslaget är åren 1913-1928, dör några av familjemedlemmarna ifrån och några nya tillkommer. De osynliga av Roy Jacobsen är en lågmäld men mycket levande berättelse om dessa historiskt sett osynliga människor vars livsvillkor var mycket hårda och fulla av motgångar men som ändå kunde glädjas, älska, njuta och se framtiden an med tillförsikt.

Ingrids barndom präglas av havet, himlen, årstiderna, djuren, fisket, fåglarna och det dyrbara ejderdunet. Den präglas också av stormar, fattigdom och det eviga slitet för brödfödan. Den präglas av blommande sommarängar, kökets värme och familjens nära samhörighet. Här finns saknad efter fadern när han varje vinter lämnar ön för att under flera månader fiska vid Lofoten, här finns glädjen när han kommer tillbaka om våren. Sorgen när han plötsligt dör. Då blir bara kvinnorna och lille Lars kvar.

Knappt tonåring tar Ingrid anställning som barnflicka i fiskfabriksägarens familj i staden och detta försätter henne så småningom i en situation som påverkar hennes liv. På grund av olika omständigheter blir hon tvungen att ta barnen med sig hem till ön där situationen är sådan att det plötsligt är hon själv och den ännu yngre kusinen Lars som blivit "de vuxna" i huset, med ansvar för fisket, gårdens drift och alla affärer. Det är mycket som Ingrid måste lära sig och mycket hon måste klara av och det samma gäller för Lars. De måste kämpa för sin lilla ö i havet, platsen som är deras. Jacobsen visar oss vad en plats kan betyda för en människa och hur den kan hålla henne kvar i världen.

De osynliga gläntar på dörren till en värld som för oss som lever här och nu ter sig på många sätt mycket avlägsen. Ändå känner jag mig hemma i berättelsen eftersom den i grunden handlar om något mycket allmängiltigt, nämligen arbetets och platsens betydelse för hur vi definierar oss själva.
Jag känner mig ödmjuk inför det liv som Roy Jacobsen skildrar så vackert. För det är en vacker roman, mycket vacker till och med.

Bokstilleben finns här.

Andra som har läst/skrivit om boken: Bloggbohemen, Johannas deckarhörna och och dagarna går.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.

Inga kommentarer: