Bokens kraft?

Ibland känns boken man läser i kroppen. Jag läste den här. Och fick mens.

Ny läsutmaning: En Cortázar om dagen - hela våren

Jag vet inte om det kan räknas som en läsutmaning när man börjar i den änden att man först lite försiktigt börjar läsa en novellsamling, inser att man gillar den och bestämmer sig för att göra läsningen till en läsutmaning som ska sträcka sig över flera veckor, men det är i alla fall vad jag tänker göra nu.

Novellsamlingen jag pratar om är Samlade noveller (volym 1) av Julio Cortázar. Boken är på 500 sidor och innehåller nästan 100 noveller, så den är omfångsrik. Å andra sidan är novellerna mycket korta, sällan mer än 10 sidor. Därför föll det sig naturligt att jag under den gångna veckan läste en novell i sängen varje kväll innan jag skulle sova, ett arrangemang som känns som det perfekta upplägget för Cortázars noveller. Därav idén om En Cortázar om dagen.

En annan anledning till att jag vill portionera ut läsningen och bloggandet är att jag gärna vill dela med mig av läsupplevelsen kontinuerligt i stället för att på slutet skriva en enda lång text. Det verkar ju omöjligt att sammanfatta nittio eller hundra noveller i ett enda inlägg och komma ihåg alla favoriterna och varför jag gillat dem. Ett inlägg i veckan eller var annan vecka där jag berättar om periodens novellhöjdpunkter är mer lagom, inte sant.

Det kommer säkert att bli jättekul att umgås med Julio Cortázar på det här sättet, för jag ska säga er att de första fem novellerna har varit enastående och väckt en enorm nyfikenhet på författaren som anses vara en gigant när det gäller novellkonsten. Här finns ett smakprov att läsa.

Om någon av er känner sig sugen att haka på Cortázar-läsningen, blir jag bara glad (du kan börja när det passar, inte nödvändigtvis på direkten). Boken finns som inbunden och som e-bok. I annat fall är ni alla välkomna att följa min egen läsning här på bloggen. Första inlägget kommer inom kort.

Några recensioner av Cortázars Samlade noveller: SvD, DN, Expressen, Aftonbladet.

Bokskryt: mars

När det gäller bokinköp har mars varit en lätt galen månad. Många nya böcker har flyttat in men tyvärr har dygnet fortfarande bara 24 timmar. Titta vilken bok som också är med Ingrid.




Mer från Bokmania Film finns här.

Bokstilleben: en modern klassiker med handväska och skor

Vid Grand Central Station där satt jag och grät av Elisabeth Smart

Redan utläst, recensionen kommer snart. Första meningen: 

"Jag står i et gathörn i Monterey och väntar på att bussen ska komma, och alla min viljas muskler håller fast min fruktan för att stå inför det ögonblick som jag åstundar mest av allt."

De osynliga

På den lilla ön Barröy i Nordnorge bor flickan Ingrid, hennes far Hans, modern Maria, farfadern Martin, faster Barbro och så småningom kusinen Lars. Under tiden, som enligt information på omslaget är åren 1913-1928, dör några av familjemedlemmarna ifrån och några nya tillkommer. De osynliga av Roy Jacobsen är en lågmäld men mycket levande berättelse om dessa historiskt sett osynliga människor vars livsvillkor var mycket hårda och fulla av motgångar men som ändå kunde glädjas, älska, njuta och se framtiden an med tillförsikt.

Ingrids barndom präglas av havet, himlen, årstiderna, djuren, fisket, fåglarna och det dyrbara ejderdunet. Den präglas också av stormar, fattigdom och det eviga slitet för brödfödan. Den präglas av blommande sommarängar, kökets värme och familjens nära samhörighet. Här finns saknad efter fadern när han varje vinter lämnar ön för att under flera månader fiska vid Lofoten, här finns glädjen när han kommer tillbaka om våren. Sorgen när han plötsligt dör. Då blir bara kvinnorna och lille Lars kvar.

Knappt tonåring tar Ingrid anställning som barnflicka i fiskfabriksägarens familj i staden och detta försätter henne så småningom i en situation som påverkar hennes liv. På grund av olika omständigheter blir hon tvungen att ta barnen med sig hem till ön där situationen är sådan att det plötsligt är hon själv och den ännu yngre kusinen Lars som blivit "de vuxna" i huset, med ansvar för fisket, gårdens drift och alla affärer. Det är mycket som Ingrid måste lära sig och mycket hon måste klara av och det samma gäller för Lars. De måste kämpa för sin lilla ö i havet, platsen som är deras. Jacobsen visar oss vad en plats kan betyda för en människa och hur den kan hålla henne kvar i världen.

De osynliga gläntar på dörren till en värld som för oss som lever här och nu ter sig på många sätt mycket avlägsen. Ändå känner jag mig hemma i berättelsen eftersom den i grunden handlar om något mycket allmängiltigt, nämligen arbetets och platsens betydelse för hur vi definierar oss själva.
Jag känner mig ödmjuk inför det liv som Roy Jacobsen skildrar så vackert. För det är en vacker roman, mycket vacker till och med.

Bokstilleben finns här.

Andra som har läst/skrivit om boken: Bloggbohemen, Johannas deckarhörna och och dagarna går.


Köp boken på t.ex. Bokus eller AdLibris.

Nya Karavan och nya ViLäser

Sorg

Dikter och prosa 1954-2004

En haikudikt av Tomas Tranströmer

Vilken bok står på tur? Jag drar en lapp...

Vilken bok står på tur? Det är dags att för första gången låta TBR-burken med hyllvärmarna bestämma. Jag drar en lapp och på den står det titeln på...



Kan du gissa boken och författaren utifrån inledningsmeningen? Första meningen i den valda boken kommer här:

"Allt började gå i bitar hemma hos oss när min bror Jaja inte gick till nattvarden och Papa kastade sin tunga mässbok tvärsöver rummet och slog sönder figurinerna i étagèren."

En onsdag i mars

Linda är av den åsikten att när livet snurrar lite väl fort, är det läge för en just-nu-enkät. Jag håller med. Man ska stanna upp ibland och se efter vad man håller på med.

Just nu ser det ut så här:

Vid sängen: Där ligger ingen bok under dagtid, men för närvarande tar jag med mig surfplattan till sängen på kvällen för att läsa en novell innan jag somnar. Det är Samlade noveller (volym 1) av Julio Cortázar som jag läser.

På läsplattan och i hörlurarna just nu

På läsplattan: se ovan.

Ljudbok: Sista resan av Carsten Jensen, har bara en timme kvar.

Vid soffan: Vid soffan är det en enda röra för här ligger böcker som jag har läst ut men ännu inte bloggat om, tidningar och några mp3-skivor med ljudböcker lånade på bibblan, de väntar på att bli överförda till ipoden. Men här ligger också romanen som jag har börjat läsa i veckan, Vid Grand Central Station där jag satt och grät av Elisabeth Smart.

På jobbet: På jobbet läser jag facklitteratur om litteracitet och alfabetisering av vuxna eftersom jag går en distanskurs på 7,5 hp.

Bokcirkelbok: Ingen, jag är inte med i någon bokcirkel längre.

Borde börja med: Tja, massor. Se hyllvärmare på burk.

Längtar efter att få läsa: Massor. Bl.a. Ensam i Berlin av Hans Fallada eller Siri Hustvedts senaste roman.

Senast köpta bok: En kursbok som heter Bildförståelse inom och mellan kulturer av Berit Sahlström. Jag sa ju att jag pluggar.

Skulle vilja köpa: Jag har handlat kopiösa mängder böcker i februari/mars så det känns som att jag är tillfälligt nöjd, hur konstigt det än låter. Eller jo, förresten, det finns kanske en, kom jag på: Varg bland vargar av Hans Fallada. Det är ingen slump att jag nämner Fallada två gånger i den här enkäten, det är för att jag är nyfiken på hans författarskap och har fått blodad tand efter att ha lyssnat på hans Hur ska det gå för Pinnebergs?. Men jag avhåller mig än så länge från köpet av Varg bland vargar för den är enormt tjock och jag skulle ändå inte ha tid att läsa den inom den närmaste framtiden.

Om att vara Newbie Booktuber på svenska - vid nästan femti

Jag är glad att jag äntligen vågade ta språnget fullt ut och göra entré i booktubevärlden som är stor i främst USA men ännu i princip outforskad i Sverige, i synnerhet på svenska. Jag känner att jag har hittat en ny nisch där och det är stimulerande och lockande.

Det kanske är lite udda att vid snart fyllda 50 bli "newbie booktuber", men vem bryr sig. Kulturtanter kan! De booktubare som jag har tittat på är i 99% unga kvinnor/tonårstjejer som pratar enormt fort, viftar vilt med armarna och har överlag en lätt hysterisk framtoning. Dessa egenskaper tänker jag inte anamma, det lovar jag.

Jag sökte på youtube efter svensktalande booktubare som är aktiva (inte bara gjort ett försök och så var det klart med det) men de är så sällsynta att de knappt finns. Eller så går de inte att hitta, det är också möjligt. Söker man på "booktuber sverige" eller liknande kommer min egen kanal inte heller upp, oklart varför. Kanske är det en tidsfråga. Jag vet inte. Men om man söker på t.ex. "booktuber bokmania" blir det andra bullar.

Svenska booktubare som gör filmer på engelska är däremot några stycken, men det är inte så lätt att fastställa att de är just svenskar. Kanske om man skulle titta igenom allting skulle man kunna konstatera några "svenska markörer". Här är i alla fall några exempel på svenska booktubare:  mysecretbookclub, swedishBooklover, Emm läser, smallstepsbackwards, readlyPleasures, Natasha Mulenga Sjöberg.

Tanken på att göra videoklipp om böcker har jag lekt med länge - faktiskt redan 2012 gjorde jag ett litet (och ganska dåligt) försök att videopresentera en bok - så det är inte så att idén bara så där plötsligt överrumplade mig, även om det finns en enskild faktor som, så att säga, satte fart på tänkandet och planerandet - nämligen artikeln Boknördarna som dominerar youtube i ViLäser nr 6/2014. Då insåg jag att det liksom var dags. Till skillnad från för tre år sedan har jag också tillgång till tekniken som är enkel att använda, plus att jag tack vare mitt jobb har lärt mig att spela in och redigera korta filmer (jag är lärare och använder mig av s.k. flippat klassrum). Så utgångspunkten har varit perfekt.

ViLäser nr 6/2014

Jag filmar med min ipad, antingen i en enda sekvens eller i flera, och laddar sedan upp filmen i appen iMovie där jag klipper ihop och redigerar filmen. Det är ett roligt pyssel. Därifrån laddas den färdiga filmen upp på youtube där jag har fixat en särskild kanal, den som jag kallar Bokmania Film. För att inspelningen ska funka bra har jag också skaffat mig en praktisk ställning för surfplattan att fästa vid bordskanten eller en hylla.

Ställningen för surfplattan

Nu har Bokmania Film funnits i lite drygt två veckor och tittarsiffran närmar sig 300, vilket gör mig hoppfull om att det kan komma att gå. Tre personer har börjat prenumerera på filmerna (tack!). Om du är bokbloggare och skulle vilja ge mitt booktubande lite extra skjuts på vägen genom att nämna kanalen på din bokblogg, skulle jag bli mycket tacksam för den draghjälpen.

Jag har många idéer när det gäller saker att booktuba om framöver. Jag har också märkt att det finns en del fasta inslag som booktubare pratar om under speciella hashtags, till exempel TBR (läslistor), månadens Book Haul, BookTube-A-Thon (utmaningar till läsmaraton), månadens Wrap Up (utlästa böcker), Unboxing (öppnandet av nyinkomna bokpaket).

Jag är övertygad om att booktube kommer att sprida sig även i Sverige och även på svenska, det vore konstigt annars. I Tjeckien funkar det redan, för att nämna ett litet land med ett udda språk. Det är intressant. Är vi i Sverige räddare? Föredrar vi att vänta och se?

Vad tycker du om booktube som fenomen?
Följer du några booktubare? Tipsa gärna i så fall.
Funderar du på att också börja? Det vore kul.
Och sist men inte minst: Vad skulle du vilja att jag booktubade om? Ge mig tips!

Hyllvärmare på burk

En bokbloggare skriver att-läsa-listor, en booktuber lägger sina tbr-böcker på burk. TBR står för To Be Read och det verkar som att man måste skaffa sig en TBR-burk om man vill kalla sig booktuber. Eftersom jag har börjat leka booktuber, har jag idag roat mig inte bara med att fixa en sådan burk, utan också med att göra en i sammanhanget obligatorisk TBR-video på Bokmania Film. I min nya TBR-burk ligger essensen av Läslängtan 2015 som det hittills har gått sisådär med. Nu tar jag alltså till nya knep och obeprövade hjälpmedel.

Reser med Teju Cole

Igår fick jag en ny bok att recensera för tidningen, Varje dag ät tjuvens dag av Teju Cole. Ni vet, han som har skrivit den fantastiska romanen Öppen stad (läs min rec här).

Idag har jag den nya boken med mig på tåget till Stockholm och att läsa på tunnelbanan och när bebisen som jag ska passa under dagen tar en stärkande tupplur (hoppas han blir samarbetsvillig på den punkten, den lille busen).

Första meningen i romanen är: "Jag vaknar sent den morgonen jag ska vara på konsulatet."

Fortsättningen på "Dödsynden" utkommer 18 augusti

Fortsättningen på Harper Lees moderna klassiker Dödssynden (1960) kommer att ges ut av Albert Bonniers förlag, och det redan i augusti. Den svenska titeln på Go set a watchman som boken heter på engelska blir Ställ ut en väktare. Harper Lee själv trodde att manuset har gått förlorat tills det av en slump hittades förra året. Ställ ut en väktare skrevs före Dödssynden men handlingen utspelar kronologiskt sett efter händelserna i den. I fortsättningsromanen möter läsarna den redan vuxna Scott som återvänder till Maycomb för att besöka sin pappa Atticus. Väl tillbaka i barndomsstaden konfronteras hon med både fadern syn på samhället och sina egna känslor inför platsen där hon växte upp.

Den 18 augusti är utgivningsdatumet och det ska bli mycket spännande att läsa boken. Kanske vore det också lämpligt med en omläsning av Dödssynden, håller ni inte med om det?

Veckans tematrio: Vilja-läsa-böcker

Ju mer jag läser, desto mer inser jag hur många böcker som jag ännu inte har läst och hur många som jag skulle vilja läsa. Det finns också en ansenlig mängd böcker som jag hade velat läsa för länge sedan men som fortfarande inte blivit lästa, av ingen särskild anledning alls. Möjligen för att de är ganska tjocka alla tre, trots att det är den klart ynkligaste anledningen av alla anledningar som tänkas kan

Veckans trio från Lyrans noblesser handlar just om Vilja-läsa-böcker. Jag vill berätta om de här tre:

1) Bergtagen av Thomas Mann, från 1924. Huvudpersonen besöker sin sjuke kusin på ett sanatorium i bergen men blir kvar där i sju år. Boken lär handla mycket om att byta perspektiv på livet och komma in i en annan tidräkning. Dels pga tuberkulosen, dels pga miljön och omvärlden. Bergtagen är en klassiker och en av 1900-talets viktigaste idéromaner och jag känner helt enkelt att det finns en lucka i min litterära bildning och att jag borde fylla den. Vill fylla den.

2) Satansverserna av Salman Rushdie, från 1988. Jag vill självklart läsa boken som gav författaren en dödsdom när Khomeini utfärdade en fatwa över honom. Men mest av allt vill jag veta om boken är bra, om berättelsen är fängslande, om jag kommer att tycka om den. Egentligen är det märkligt hur lite jag vet om romanen som det litterära verk den är. Egentligen ingenting alls. Det vill jag ändra på någon gång.

3) Är detta en människa? av Primo Levi, från 1958. En klassikerstämplad vittnesskildring från Auschwitz, en bok som alla borde läsa, känns det som. Jag har hört att Levi bl.a. ställer den komplicerade frågan om man kan överleva ett sådant helvete som Auschwitz var utan att göra avkall på sin egen moraluppfattning och utan att på ett eller annat sätt utnyttja andra. Jag tror att boken är mycket intressant och lärorik.

Irlands nationaldag är grön

Saint Patrick´s Day: Gröna böcker ur min bokhylla

Och här är ett lästips, den irländske författaren Colm Tóibín. Jag har läst En lång vinter och Marias testamente - helt fantastiska. Mästaren väntar ännu på sin tur.

Romanerna Mästaren, En lång vinter och Marias testamente

Hur hinner du läsa så många böcker?

"Hur hinner du läsa så många böcker?", undrar Annika i den här veckans bokbloggsjerka och jag svarar ungefär samma sak som mina bokbloggarvänner Anna-Karin och Anna. Jag läser mellan 90 och 110 böcker per år, vilket är relativt mycket men det beror helt och hållet på vem jag jämför mig med. Jämfört med vissa storläsare jag känner är det ett blygsamt resultat.

Mitt bästa och enda råd till alla som säger att de inte har tid att läsa är att skippa alla skitprogram på tv. Att frigöra lästid handlar för mig om prioritering och åter prioritering. Jag tittar ytterst sällan på tv utan läser i stället. Helst läser jag i stället för det mesta, om jag ska vara ärlig. Läsning är min fritidsaktivitet nummer ett och jag har definitivt fler böcker än vänner. När det inte funkar att läsa på ett vanligt sätt, till exempel när jag kör bil till och från jobbet eller till affären, är sjuk, promenerar, städar, stryker tvätt eller lagar mat, lyssnar jag gärna på ljudbok eller radioföljetong. Bra hörlurar som inte trasslar ihop sig är därmed bra att ha, om jag nu får säga vad jag tycker i hörlursfrågan. Anna tycker sig också veta vad en ljudbokslyssnande kvinna vill ha.

Min boklyssnaranläggning - men ibland blir det den här i stället.

På så vis blir det ganska mycket tid att läsa, ca en timme/dag med ljudbok och 1-2 timmar/dag med vanlig bok. Eftersom vi inte har några hemmaboende barn kvar, blir min fritid ganska mycket min egen.

Jag är dålig på att välja bort sociala medier, de slukar förstås mycket tid, så där finns det besparingspotential ifall jag skulle vilja läsa ännu mer. Jag skulle också vilja läsa lite på jobbet på lunchrasten men oftast känns det lite dumt, så jag brukar avstå.

Ett novellixiskt bokstilleben: Astrid Lindgren x 5

Astrid-femma

Novellix har gett ut en liten femma med noveller av Astrid Lindgren - fyra för barn och en bonusnovellix för vuxna. De heter Märit, Tu tu tu, Prinsessan som inte ville leka, Skymningslandet och Luise Justine Mejer. Omslagen är som vanligt mycket fina, den här gången designade av Lisa Benk. Mysläsning.

Bokstilleben: Börjar läsa "De osynliga"

De osynliga (Roy jacobsen)

Idag ska jag börja läsa Roy Jacobsens nya roman på svenska, De osynliga (övers. Staffan Söderblom). Första meningen är:

"En vindstilla dag i juli stiger röken rakt upp."

Bokryggspoesi 5

Bokryggspoesi, del 5:

En "ny" roman av Virginia Woolf

De här två böckerna måste jag absolut tipsa er om eftersom jag vet att vi Virginia-frälsta är många.

Ett mindre känt bokförlag har precis gett ut Virginia Woolfs roman Åren som är den sista som publicerades under hennes livstid och som verkar onekligen spännande. Jag kommer absolut att läsa den vid tillfälle. Har någon av er läst den?

I samma bokpaket låg också en författarbiografi om Virginia Woolf, skriven av Björn Kohlström. Trevligt att ha, tycker jag.

Den gamla ipoden kommer till heders

Min gamla ipod kommer ibland till heders då jag plockar fram den då och då för att slippa all onödig krångel med att föra över en mp3-bok som finns på cd till ajfånen. Det är nämligen en procedur som jag hatar och som driver mig till vansinne.

Bra bok förresten. Gillar uppläsningen väldigt mycket också.

En bön för de stulna

Romanen En bön för de stulna av Jennifer Clement (övers. Niclas Hval) kommer att bli en av årets bästa böcker för mig, det kan jag säga redan nu. Den här bokens berättarröst är unik och språket är vackert, samtidigt som historien som berättas griper tag, skakar om, berör och ja, faktiskt, chockerar när jag fattar vidden av den verklighet som beskrivs, att även så kan kvinnoliv vara.

Som alla andra har jag läst och hört ganska mycket om de mexikanska knarkkartellernas hänsynslösa förehavanden gentemot vanligt folk och i synnerhet gentemot kvinnor. Hur de våldtas, mördas och grävs ner i öknen utan att brotten klaras upp.Till exempel Bolaños mästerverk 2666 handlar om det. Men Clements En bön för de stulna är annorlunda och mycket mera hudnära, kanske tack vare kvinnoperspektivet och författarens egna kvinnliga blick.

I En bön för de stulna följer vi flickan Ladydis och några av hennes medsystrars livsöden i ett samtida Mexiko där flickor och kvinnor inte är mer värda än det pris de betingar som sexslavar åt knarkkartellernas ledare. Ladydi är uppvuxen i landets frodiga bergstrakter i söder och hennes och hennes vänners barndom är präglad av rädslan för att bli stulna. Flickor som blir kidnappade av män i stora stadsjeepar kommer aldrig tillbaka, men den stulna bästisen Paula dyker ändå upp efter att ha varit borta i flera år, men är sargad till kropp och själ.

I Ladydis by finns det inga män kvar; fäderna är i USA och skickar pengar ett tag innan de slutar helt för att aldrig mera höra av sig. Skolan har dåliga lärare och ibland inga alls för ingen vill frivilligt undervisa barn i den här gudsförgätna delen av landet. Ovanför folks huvuden flyger helikoptrar som besprutar de omkringliggande vallmoodlingarna med illaluktande insektsgift som fräter huden om man får det på sig och det får om man inte hinner undan. Husen har jordgolv. En mamma är sjuk i aids. Ladydis mamma dricker.

Flickor görs fula för att inte verka attraktiva eftersom det värsta som kan hända en flicka på berget där Ladydi bor är att vara vacker. Som stackars Paula. Att vara harmynt som Maria anses däremot vara högsta vinsten. Små flickor kläs ut till pojkar. Större flickor får raskt som kaniner hoppa ner i hål som mammorna har grävt överallt i marken och gömma sig där i fall en okänd bil skymtas.

Bästisarna Ladydis, Paulas, Marias och Estefanis barndom på berget i djungeln är ganska annorlunda. En pojke finns också med, Marias bror Mike. När Ladydi är sexton år följer hon med Mike till Acapulco och väl där tar hennes liv ganska snart en otrevlig vändning eftersom det händer saker som gör att hon hamnar i ett kvinnofängelse. Beskrivningen av fängelsetiden är som ett collage av kvinnohistorier - alla olika men alla sorgliga. Det finns knappt någon kvinna i kvinnofängelset som inte har fått sitt liv förstört eller åtminstone påverkat av knarkhandeln för det är omöjligt att komma undan en verklighet som genomsyrar samhället så totalt. I fängelset möter vi bland andra kvinnorna Luna, Violetta, Georgia och Aurora vars historier är hjärtskärande och oförglömliga. De är mer eller mindre bortglömda av världen,

"Ingen besöker kvinnorna, alla besöker männen. Behöver man veta mer om världen än så?"

Innan Jennifer Clement skrev boken hade hon i tio års tid intervjuat en lång rad mexikanska kvinnor: fruar till kartellmedlemmar, kvinnor som satt i fängelser eller gömde sig samt mödrar vars döttrar blivit kidnappade och försvann och romanen är resultatet av detta arbete. En bön för de stulna är en fiktiv historia men den villar på en grund av sanna livsöden så som författaren har hört dem berättas. På sin hemsida skriver hon om hur romanen blev till.

En bön för de stulna är en berättelse om de mexikanska kvinnornas kamp för ett människovärdigt liv och för ett liv där de skulle räknas och betyda mer än bara sina kroppar. Det är också en historia om frånvarande fäder och frånvarande makar och sorgen och ilskan deras frånvaro föder. Det är en berättelse om mödrars rädsla för sina barn: för söner som antingen kommer att försöka ta sig illegalt till USA eller ansluta sig till någon knarkkartell och för döttrarna som riskerar att bli kidnappade, sålda, våldtagna, misshandlade och mördade.

Att beskriva En bön för de stulna kräver också att man beskriver språket som är starkt färgat av djungeln. Det är varmt, luften står stilla och luktar av övermogen frukt. I djungeln är naturen nära och alla djur, fåglar, spindlar och giftormar är en del av vardagen. Det kryper myror överallt och hur det kliar på benen när de kryper på en bärs av språket så att känslan av det till slut blir rent fysisk, så suggestivt skriver Clement. Eller så är det hettan vid motorvägen, olidlig och dallrande. Det finns många spännande detaljer som gör gestaltningen levande och det är särskilt en sådan återkommande detalj som har fastnat i mitt minne: flipflopsandaler. Jag visste inte att man kunde skildra människors stämningsläge genom att rikta blicken mot flipflopsandalerna och antingen notera något om dem eller om bärarens fötter eller steg. Det blir väldigt talande att till exempel skriva "tårna kring sulan som klor". Jennifer Clement kan placera en hel värld i en enda mening. Hon är också mästerlig på dialoger. Replikerna är ofta kärnfulla men rymmer ändå oceaner av sorg, som till exempel i Ladydis mammas fall.

Flickan Ladydi är en levande, mångfacetterad romankaraktär och jag tyckte mycket om henne. Hon är en observerande och reflekterande flicka med huvudet på skaft och hjärtat på rätt ställe, pragmatisk men ändå känslosam. Hennes saknad efter fadern och andra hon förlorad är enorm, besvikelsen över modern som dricker är också stor. Hur kommer hennes liv att bli? Kommer hon att klara sig trots fängelsevistelsen och allt hon har fått vara med om?

Feministbiblioteket och Litteraturkvalster har också läst. Lyssna gärna också på Kulturnytt:



Köp boken på Bokus eller AdLibris.

Utlottningen avslutas: Vinnaren är....

När det endast finns en enda tävlande är det lätt att utse vinnaren. Grattis Elin! Det var bara du som har kommenterat mitt inlägg och därför vinner du utan konkurrens. Kan du mejla mig din postadress så att förlaget kan skicka dig ett ex av Ett eget rum? Min mejladress hittar du under fliken "Om/Kontakt".

I min bokhylla: Romanserier om kvinnors liv

Den finaste hyllmetern i min bokhylla? Det är inte vilka romaner som helst som får stå där.



Tipsa mig gärna om fler liknande romanserier.

Påminnelse: Klassikerutlottning: Vinn "Den store Gatsby" eller "Ett eget rum"

I en klassikerutlottning här på bloggen har du nu chansen att vinna ett exemplar av antingen Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald eller Ett eget rum av Virginia Woolf, båda i mycket vackra nyutgåvor. Det är bokförlaget Modernista som bidrar med böckerna.

Vad krävs för att delta i utlottningen?
Inte mycket, bara att du svarar på min frågor (berättar lite). Lämna ditt svar i kommentarsfältet till det här inlägget. OBS! Glöm inte att skriva om det är Den store Gatsby eller Ett eget rum som du vill vinna.

Hur lång tid har du på dig för att svara?
Du kan lämna ditt svar till och med den 8 mars kl. 24.00.

Vad händer sedan?
På måndagen den 9 mars väljer jag en vinnare per bok och meddelar resultatet via ett nytt inlägg här på bloggen. Vinnarna blir ombedda att mejla mig sina postadresser. Dessa skickar jag till förlaget som i sin tur postar böckerna till vinnarna.

Frågorna:
Gillar du moderna klassiker och i så fall varför? Finns det någon klassiker som du tycker att alla borde läsa? Och sist men inte minst: Varför vill du vinna just Den store Gatsby respektive Ett eget rum?

Bokryggspoesi på internationella kvinnodagen

Jag är för tillfället smått besatt av det här med att "skriva" och "filma" bokryggspoesi och därför blir mitt bidrag till Kulturkollos bloggstafett en dikt skapad med hjälp av boktitlar.

Dagen till ära - det är ju den 8 mars och internationella kvinnodagen - har jag valt ut böcker som är skrivna av kvinnor och handlar om kvinnor. På så sätt kan min dikt läsas också som en lista med sju intressanta boktips på tema kvinnliga författare och skildringar av kvinnoliv. Varsågod, håll till godo.




Övriga deltagare i dagens bloggstafett är:
00.01 Kulturkollo
01.00 Breakfast Bookclub
02.00 Som ett sandkorn
03.00 Västmanländskan
04.00 Fiktiviteter
05.00 Feministbiblioteket
06.00 Kajsas bokblogg
07.00 … och dagarna går
08.00 Bokhyllad
09.00 Pappersfågel
09.30 Bokbabbel
10.00 Lyrans Noblesser
10.30 The World I Live In
11.00 Endast E-böcker
11.30 JoS blog
12.00 En oväntad glänta
12.30 Bakbokmat
13.00 Hanneles bokparadis
13.30 Draw, read and take a photo
14.00 Tankar från mitt fönster
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
15.30 The Road so far
16.00 Tittelina
17.00 Litteraturkvalster & småtankar
18.00 C.R.M Nilsson
19.00 Lottens bokblogg
20.00 Carolina läser
21.00 Den läsande kaninen
22.00 A room of my own
23.00 När det börjar
23.59 Kulturkollo

Bokryggspoesi - på ett nytt sätt

Här ligger jag och vilar bort huvudvärken.

När jag under de gångna dagarna hade migrän och mest bara låg ner och på grund av huvudvärken inte kunde göra så mycket annat än att blunda och underhålla mig med egna tankar, fick jag idén att göra videosnuttar med bokryggspoesi. Jag tände på idén så mycket att jag var tvungen att göra ett försök så snart jag mådde lite bättre.

Till att börja med tog jag en redan färdig dikt, den som ni hade möjlighet att läsa under bokryggspoesidagen i februari och lekte lite med den på min ipad. Här nedan ser ni resultatet (nr 1). Hoppas ni kommer att gilla dikten ännu mer nu. Och eftersom jag hade jätteroligt medan jag höll på, tillkom det ytterligare två dikter så småningom. Då visste jag också redan hur jag skulle göra och hur jag ville att diktfilmerna skulle se ut, så det gick fort.

Varsågod, Bokmania Film presenterar: Bokryggspoesi.








Vilken av de här tre dikterna är din favorit? Vad tycker du om själva idén?

Bloggstafett på internationella kvinnodagen

Det eminenta bloggkollektivet Kulturkollo bjuder in till en bloggstafett den 8 mars som är som bekant internationella kvinnodagen. Förhoppningen är att vi bokbloggare tillsammans under en dag kan lyfta fram de kvinnor som inte fick plats i historieböckerna, de som aldrig fick de stora litteratur- eller filmpriserna, de som tog plats, de som inte gjorde det, de som gjorde skillnad då och de som gör skillnad nu. Under ett dygn ska vi fylla bloggosfären med porträtt av kvinnor som betytt något extra för oss och andra. Bokbloggarens inlägg ska på något sätt lyfta fram en eller flera kvinnor som haft betydelse för en själv. Verkliga, fiktiva, levande, döda, någon känd eller någon bara man själv känner. Inlägget får gärna ha en kulturell anknytning, men det är inte nödvändigt.

Så här dagen före är schemat för bloggstafetten klart, ett trettiotal bloggar kommer att delta genom att publicera inlägg vid den nedan angivna tidpunkten. Så mycket spännande läsning vi har att se fram emot under morgondagen, så häng med. Jag ska också delta, klockan 14.30 dyker mitt bidrag upp. Vi ses.

00.01 Kulturkollo
01.00 Breakfast Bookclub
02.00 Som ett sandkorn
03.00 Västmanländskan
04.00 Fiktiviteter
05.00 Feministbiblioteket
06.00 Kajsas bokblogg
07.00 … och dagarna går
08.00 Bokhyllad
09.00 Pappersfågel
09.30 Bokbabbel
10.00 Lyrans Noblesser
10.30 The World I Live In
11.00 Endast E-böcker
11.30 JoS blog
12.00 En oväntad glänta
12.30 Bakbokmat
13.00 Hanneles bokparadis
13.30 Draw, read and take a photo
14.00 Tankar från mitt fönster
14.30 Bokmania
15.00 enligt O
15.30 The Road so far
16.00 Tittelina
17.00 Litteraturkvalster & småtankar
18.00 C.R.M Nilsson
19.00 Lottens bokblogg
20.00 Carolina läser
21.00 Den läsande kaninen
22.00 A room of my own
23.00 När det börjar
23.59 Kulturkollo

Bokmania tar ett kliv ut på You Tube

Nu kan jag inte hålla mig längre, nu vill jag avslöja en liten hemlis jag haft ett tag. I några veckor har jag till och från roat mig med att göra i ordning en videokanal på You Tube som heter Bokmania Film och där jag ska publicera olika typer av bokrelaterade videoinspelningar. Jag vill prova, det är kul att testa något nytt. Flipp eller flopp? Det kommer att visa sig. Följ gärna med mig på resan.

Romanpriset 2015: Timme noll

Lotta Lundberg: Timme noll

Grattis Lotta Lundberg! Hon tilldelas Sveriges radios romanpris 2015 för sin roman Timme noll. Prissumman är på 50 000 kronor.

Lyssnarjuryns motivering lyder:

”För att hon med obetvinglig briljans i språk och form skildrat sökandet efter inre kall, yttre spelregler och gränslös kärlek. Årets romanpristagare har blottat den djupa klyftan mellan vem man är och vem man skulle vilja vara. Cirkeln är sluten, hon är i mål.”

Därmed är årets romanprisvecka slut, det var roligt att följa lyssnarjuryns dagliga resonemang. Tycker att Timme noll är ett bra val, även om jag först trodde att Kafkapaviljongen skulle vinna, sedan att Kalmars jägarinnor skulle göra det. Men till slut började jag ändå ana att Lotta Lundberg skulle kamma hem vinsten. Det är också den enda av de sex nominerade romanerna som jag har läst, så på det viset känns det extra bra. Har du läst vinnarboken?

Läser just nu

Jón Kalman Stefánsson: Fiskarna ha inga fötter

Jón Kalman Stefánssons nya roman heter Fiskarna har inga fötter och börjar så här:

"Inte ens solskenet förmådde hejda det, ej heller vackra ord som regnbåge eller kärlek; de var tammefan oanvändbara, de kan slängas bort utan risk - alltsammans började med död."

Hundra sidor in i boken verkar den precis så bra som man kan förvänta sig.

Bildspel

Jag har samlat alla bokstilleben från januari och februari i ett bildspel. Av ingen särskild anledning alls.

 

Romanpriset: Juryn diskuterar finalisterna

De tre finalisterna i årets omgång av Sveriges radios romanpris är Kalmars jägarinnor (Tove Folkesson), Kafkapaviljongen (Tony Samuelsson) och Timme noll (Lotta Lundberg). Spänningen tätnar - en av dem blir vinnare imorgon.

8 mars: Bonnierförlagen Digital lyfter kvinnliga författarskap

Det är en god nyhet och ett mycket trevligt initiativ att Bonnierförlagen vill lyfta kvinnliga författarskap utgivna av Bonnier sedan starten 1837. Under samlingsnamnet Utmärkt val kommer Bonnierförlagen Digital från och med den 8 mars att publicera hundratals titlar skrivna av kvinnor - både av sådana som fallit i glömska men förtjänar att återupptäckas på nytt och sådana som är högst aktuella - således täcker urvalet allt från Victoria Benedictsson och Fredrika Bremer via Karin Boye och Mare Kandre till Athena Farrokhzad och Sara Stridsberg. Det verkar onekligen mycket spännande och lockande. En fin present på själva internationella kvinnodagen. Ansvarig för projektet är författaren Jessica Kolterjahn, ett namn som inger förtroende.

E-böckerna som ingår i satsningen kommer att märkas med ett speciellt framtaget exlibris.

Sveriges radios romanpris 2015 - på fredag vet vi

I kväll har jag sträcklyssnat på tre avsnitt av Sveriges radios romanpris, det är lika roligt varje år att höra lyssnarjuryns diskussioner om de nominerade böckerna. Dessa sex romaner är nominerade i år:

Den andra kvinnan av Therese Bohman, Psykodrama av Magnus Dahlström, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Timme Noll av Lotta Lundberg, Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson och Twist av Klas Östergren. 

Lyssnarjuryn har valt ut tre finalister (ännu hemliga) och på fredag avslöjas vinnaren. Efter att ha hört diskussionerna blev jag väldigt nyfiken på Kafkapaviljongen och tror faktiskt att den kommer att vinna. Den som väntar får se. Vem tror du kan vinna?

I min bokhylla: Shelfie - The Movie

Förra onsdagen fick jag hem några nya Billy-bokhyllor och det skruvades och hamrades i flera timmar. Sedan flyttades det böcker i några dagar. Det funderades över vilket bokhyllesystem som skulle vara det bästa. Det låg böcker lite överallt. På golvet, på bordet, i soffan. Alla nallarna var förskräckta över röran. Men igår blev allt klart. Varsågod, en Shelfie-film: I min bokhylla - The Movie. Lite mjuk bokporr piggar alltid upp, eller?



Vad tycks?

När det gäller bokhyllesystemet så är alfabetiskt ordnade böcker det övervägande systemet i avdelningen "redan lästa romaner/noveller". Sedan har jag bestämt mig för avdelningen "olästa romaner/noveller" med underavdelningarna "olästa kvinnor", "olästa män - världen", "olästa män - Norden". På det viset blev det tyvärr tydligt att det råder en mycket ojämställd relation mellan dessa två grupper: männen är dubbelt så många som kvinnorna. Ska försöka kompensera missförhållandet genom att ge kvinnorna företräde vid läsning.

Den hyllavdelningen som jag är mest glad över är avdelningen "serieromaner - kvinnor" och "serieromaner - män". Här överväger kvinnorna, det är bra. I den första gruppen finns Kerstin Ekman, Kerstin Thorvall, Kristina Sandberg, Moa Martinson, Elsie Johansson, Cora Sandell, Bodil Malmsten och Sigrid Undset. I den andra gruppen finns P A Fogelström, Jan Kjaerstad och Jón Kalman Stefánsson. Det är lite synd att jag inte har Knausgård i pappersform, han skulle göra sig bra där.

Vidare har jag fått en liten hylla för alla små novellixer och korgar med ljudboksskivorna har också sin plats nu. Poesihyllan har mera utrymme och litteraturtidskrifterna som jag prenumererar på är det ordning på. Som en liten prick över i-et har jag också ställt fram en glasburk med min lilla bokmärkessamling.

Knappt har den där nye Billy kommit och så är han redan full. Men det går ju alltid att köpa fler Billysar.