lördag, februari 21, 2015

Män kan inte våldtas

Romanen Män kan inte våldtas skrevs 1975 men är inte så mycket mindre aktuell idag än den var då. Boken blev Märta Tikkanens litterära genombrott och idag är den en modern klassiker när det gäller skildringar av mäns sexuella våld mot kvinnor. Märta Tikkanen angriper problemet med våldtäkt på ett ovanligt och på sin tid mycket provocerande sätt. Det var otänkbart att ens nämna ordet våldtäkt i Finland 1975.

Huvudpersonen i boken heter Tova Randers och är en frånskild bibliotekarie utan vänner, men med två tonårssöner. På sin fyrtioårsdag vill Tova äta middag ute, om än ensam, och hamnar på en dansrestaurang. Där träffar hon Martti Wester som hon sedan följer med till hans lägenhet, men ångrar sig snart och vill gå hem. Martti våldtar Tova brutalt. Rädd, förnedrad, full av skam och fortfarande i chock beslutar sig Tova att inte polisanmäla Martti Wester utan i stället vill hon utsätta honom för samma kränkande behandling som han utsatte henne för. Ge honom en läxa helt enkelt. Hon ska våldta honom. Den enda skillnaden blir att hon ska själv anmäla sig till polisen efteråt.

Parallellt med att Tova smider sina hämndplaner och sakta men beslutsamt skrider till verket, försöker hon förstå hur Martti Wester har blivit den han blivit, nämligen en våldtäktsman med fruktansvärt dålig kvinnosyn. Minnesbilderna från det egna äktenskapet talar också sitt tydliga språk - ingen jämställdhet där inte. Hon skulle veta sin plats och hålla mun. Självklart analyserar Tova också händelseförloppet under kvällen hon blev våldtagen; tänker i cirklar, anklagar sig själv. Varför gjorde hon si, varför gjorde hon så? Var hennes röda skjortblus för uppseendeväckande? Är det så att hon har sig själv att skylla? Snart inser Tova att kvinnohatet och synen på kvinnor som mindre värda är något som genomsyrar hela samhället. Då slår det henne: Vilken syn på kvinnor får hennes egna söner inpräntad i sig?

När Tova försöker ta reda på hur lagen ställer sig till manlig våldtäkt, får hon veta att män kan inte våldtas. De kan straffas, men de kan inte våldtas. Inte av en kvinna i alla fall. Ett sådant scenario kan samhället över huvud taget inte föreställa sig. Genom att författaren låter sin kvinnliga huvudperson utsätta den manliga figuren för en fullbordad våldtäkt skapar hon ett åskådningsexempel som inte kan bli tydligare än så. Moralen, det sexuella våldets konsekvenser liksom reaktionerna på själva brottet ställs på sin spets. Vad kvinnor i alla tider och alla kulturer har fått utstå (och fortfarande tvingas att utstå) blir plötsligt så mycket "värre" när det är en man som blir utsatt. Fast det paradoxala är att det i juridisk mening inte är fråga om något brott, män kan ju som sagt inte våldtas. Inte på riktigt. En fysisk omöjlighet, säger man.

Hur står sig berättelsen som helhet när det grundläggande händelseförloppet står klart från i princip första början? Visst är det spännande med själva hämndaktionen och visst vill man som läsare gärna veta hur Tova tänker bära sig åt för att genomföra sin plan, men det är inte det som ger romanen dess värde och sprängkraft. Det är de moraliska frågorna och samhällets ställningstaganden som gör romanen till en verklig rysare. Det går inte alldeles efter manuset för Tova, det kan jag ändå säga utan att avslöja för mycket. Det kanske man ändå begriper att det behövs en eller ett par oväntade knutar att lösa upp innan allt är klart. Dessutom finns Tovas två unga söner där, ett faktum som Tova omöjligt kan bortse ifrån. Hur ska hon förklara för dem vad som har hänt?

Titta gärna på klippet. Märta Tikkanen berättar bl.a. om boken. En härlig intervju.

Inga kommentarer: