söndag, januari 18, 2015

Öppen stad

Författaren Teju Cole har gjort en stor internationell succé med sin debutroman Öppen stad som kom ut på svenska för ett par år sedan (övers. Erik MacQueen) och hyllades av så väl kritikerkåren som läsare. Teju Cole är född och uppvuxen i Nigeria och utbildad i USA. Som författare, fotograf och konsthistoriker är han något av en kulturell mångsysslare.

Ibland är författarens bakgrund viktigare än annars och i Teju Coles fall är hans egna erfarenheter nära sammanbundna med den värld han beskriver i Öppen stad, trots att boken inte på något sätt är självbiografisk. Som svart i USA förfogar Cole över en dubbel blick på sin omgivning och har så att säga ett passerkort till två världar. Detta delar han med romanens huvudperson Julius, en ung nigerian som vandrar runt på gatorna i New York efter den 11 september.

Julius är doktorand i psykiatri och hans kärleksförhållande har just tagit slut. Han är ensam. All sin lediga tid ägnar han åt ändlösa promenader på New Yorks gator under vilka han möter en varierad skara människor som han småpratar med. Mest känner han sig dock som en främling, både bland de vita på Manhattan och de svarta i Harlem. Han söker sin plats i den stora och till synes öppna staden. Genom möten med okända människor blir han medveten om sina egna värderingar och får även syn på sig själv på ett annat sätt än förut. Hans dubbla blick påverkar hur han ser på omgivningen och hans utseende påverkar hur omgivningen ser på honom. Som mulatt får Julius å ena sidan lätt kontakt med både papperslösa afrikaner i New Yorks tunnelbana och välbeställda vita i Brooklyn, å andra sidan är alla smått misstänksamma mot honom i alla fall.

Öppen stad betecknas som en modern flanörroman vars övergripande teman är personlig identitet, migration, rasism och tillhörighet men som rent konkret handlar om en ung mans sökande efter svar på vissa smärtsamma frågor som till exempel handlar om att våga minnas händelser i det förflutna och sedan hantera minnena. Just detta kommer till sin spets när Julius möter en kvinna han kände i Nigeria när han var liten. Mötet med den här kvinnan blir ett av de viktigaste i boken.

Ett annat viktigt människomöte blir det när Julius åker till Bryssel för att under tre veckor söka spår efter sin tyska mormor (Julius far var nigerian men modern var tyska) och redan på planet dit stiftar han bekantskap med en gammal kvinnlig läkare. De träffas i Bryssel en kväll och äter middag tillsammans och Julius berättar om en marockansk invandrares problem med att få sin doktorsavhandling godkänd, uppenbarligen på grund av att han är invandrare. Kvinnan menar att allt bara är nonsens och att invandrare gärna överdriver för att det ska bli synd om dem. Det är ju synd om de vita också, är det inte?

Det finns flera scener i boken som jag minns särskilt väl, antagligen för att det som berättas på något sätt sätter saker och ting i ett sammanhang, historia och samtiden möts. Vi ser gärna på New York som en öppen stad idag men staden har en blodig, mordisk och tragisk historia. Vem tänker på vilka kvarter som en gång raserades för att exempelvis ge plats åt bygget av Word Trade Center? Teju Cole ger många historiska referenser och låter Julius tänka och reflektera kring det förflutna, det som vi många gånger helst vill glömma. Det blir stark. Vid ett annat tillfälle kretsar ett samtal kring konflikten mellan Israel och Palestina och den historiska förklaringen som skissas upp är en va de bästa, enklaste och tydligaste som jag någonsin har hört eller läst.

Öppen stad är lätt att bli fast i, det är ett lättsamt textflöde trots att de kulturella, politiska och historiska referenserna är ganska många. Julius strosar runt och tankarna flödar och läsaren sveps med och reflekterar i kapp med Julis. Det är en bred och intelligent roman som utmanar våra föreställningar om hur världen är beskaffat och den är riktigt, riktigt bra.

I mars utkommer en ny roman av Teju Cole på svenska, Varje dag är tjuvens dag heter den. Den ser jag fram emot att läsa.


Andra som har läst Öppen stad: Ingrids boktankar, ... och dagarna går och Hermia sayes.

2 kommentarer:

Jenny B sa...

Jag älskade Öppen stad, men är glad att jag läste den under en helg på besök hos min första och bästa vän så att inte Julius ensamhet skulle smitta av sig och göra deprimerad. Jag tycker om hur intelligent han är, och hur vida referensramar han har så att han på något sätt knyter samman hela världen och traditioner och historia från de många länder han känner till på djupet. Boken får mig att känna mig som en världsmedborgare.

Bokmania / Ivana Eklund sa...

Det är fint uttryckt, att han "knyter samman hela världen". Det är sant.