I Utan personligt ansvar möter vi Ester Nilsson igen, fem år efter att den omöjlige och i vardagen icke användbare Hugo Rask försvann från hennes liv. Den här gången fastnar Ester för skådespelaren Olof Sten som är gift och utan planer att ändra på det, vilket han gör klart för Ester många gånger. Ändå går hon med full kraft in i rollen som älskarinna, hon köper till och med en bil för att kunna skjutsa Olof runt om i landet när han är på turné med teatern. Det är så man baxnar lite. Förhållandet växlar mellan intensiva perioder och totalt uppehåll, Ester pendlar mellan kärlek och ilska, hopp och uppgivenhet. Man vet aldrig med Olof Sten, han är fruktansvärt ambivalent. Man kan också säga att Ester Nilsson har inte lärt sig ett skvatt av sina tidigare misstag på kärleksområdet utan gör om dem allihop. Hon är väldigt mänsklig. Och kär. Frågan är bara hur länge det håller.
Utan personligt ansvar är en roman om hjärta och smärta men den är intelligent och helt utan maräng, sockerglasyr och små rosa hjärtan i marginalen.
Jag gillar språkanalyser som Ester utsätter Olofs uttalanden för och jag trivs med Lena Anderssons torra humor och pricksäkra formuleringar, särskilt i dialoger när Ester och Olof grälar och Ester smular sönder Olof, om än bara verbalt. Ester kan var rapp och vass i replikerna, som till exempel när Olof beklagat sig över hur jobbigt det är med kvinnors så kallade sjätte sinne.
Kvinnor i din närhet tvingas bli väldigt uppmärksamma på de atmosfäriska störningar som aviserar dina manövrer. Du tror inte att det märks hur du slirar och girar. Sluta bedra din fru eller skilj dig från henne, det är mitt tips för att slippa drabbas av "kvinnornas" sjätte sinne.Det är uppfriskande att ord som atmosfäriska störningar, diskurs eller avståndsreglering är en del av vokabulären och i vilka betydelser de används. Hela idén att använda sig av ekonomiska termer för att beskriva Olof Stens förehavanden gentemot Ester är strålande, särskilt teorin om uttag och insättningar på relationskontot och vilka "lagar" som styr fenomenet.
Eftersom Ester livnär sig som författare och skribent och är överhuvudtaget en högutbildad, tänkande människa, kommer det sig ganska naturligt att några av de mer reflekterande kapitlen liknar korta essäer i stilen. Det finns ett sådant avsnitt som jag minns mer än andra - det handlar om fresterskor/älskarinnor och hustrur som begrepp och företeelse och är både underhållande och intressant.
Också Kulturkollo och Dagens bok har skrivit om boken.
Köp boken på t.ex.Bokus
