Hägring 38 är väldigt skickligt skriven. Två personer står i centrum: advokaten Claes Thune och hans sekreterare fru Matilda Wiik.
Thune driver sin advokatfirma och umgås gärna med vännerna i Onsdagsklubben. Han är skild då hans fru lämnade honom för en av vännerna. Han är bitter och känner sig mycket ensam. Syftet med Onsdagsklubben är att träffas och prata politik en gång i månaden, men egentligen handlar mötena mest om att supa sig fulla. En av vännerna är jude och lider psykiskt av det tilltagande judehat som sprider sig från Tyskland och Österrike.
Matilda Wiik tar anställning hos Thune efter att hon slutat hos en konkurrent, självklart undrar Thune varför. Matilda är gift men lever ensam, maken lämnade henne för flera år sedan utan att höra av sig mer. På jobbet är Matilda mycket duktig och väldigt korrekt och avvaktande. En dag kommer en av Thunes vänner i Onsdagsklubben till kontoret och det visar sig att han är någon som Matilda kallar Kaptenen. Han känner inte igen henne men hon känner igen honom som mannen som våldtog henne i lägret under finska inbördeskriget 1918. Matilda var bara sexton år då. Hon har försökt att glömma allt sedan dess, men inser nu att det inte är möjligt.
I samma ögonblick som Kaptenen dyker upp i handlingen antar boken nästan formen av en spänningsroman eftersom det är dolt i dunklet vem av vännerna som är denna kapten och man anar också mer och mer att Matilda börjar se en möjlighet att hämnas. Spänningen varar ända till näst sista sidan. Slutet är mycket överraskande. Vilken final!
En av romanens bipersoner är Matildas yngre bror. Han placerades på ett barnhem under inbördeskriget och vad han upplevde där rullas också upp allt efter som handlingen fortskrider. Också han har oläkta sår i själen.
Jag ser stora paralleller mellan vad Matilda utsattes för under inbördeskriget tjugo år tidigare och de allt starkare rykten om internering av judar i Österrike och Tyskland 1938. Ryktena ökar nämligen i ungefär samma takt som författaren låter läsaren känna till detaljerna om vad Matilda varit men om i lägret och vilka politiska strömningar som var orsaken till det. Man förstår att historien ständigt har en tendens att upprepa sig och att människan aldrig lär sig. På det viset ger berättelsen ett varnande eko även in i samtiden.
Kjell Westö lyckas fantastiskt bra med att väva samman trådarna som först löper enskilt från Claes Thune och vännerna i Onsdagsklubben och Matilda Wiik men som sedan korsas och vävs samman. Jag tycker också att Westö har skapat levande och mänskliga karaktärer som både har styrkor och svagheter. Hägring 38 är också en roman som visar hur stora händelser i samhället påverkar enskilda individer, vilket är ett tema som jag brukar uppskatta. Westö har lyckats alldeles ypperligt bra med att gestalta historiens avtryck i vanliga människors liv.
Två andra som läst och gillat: Hermia says och Enligt O,
Köp boken på t.ex. Bokus
