Väntan på en bok. När det gäller sista delen i KristinaSandbergs trilogi om Maj i Örnsköldsvik är den över, för nu är Liv till varjepris här. De tidigare delarna kom 2010 (Att föda ett barn) och 2012 (Sörja för
de sina).
I Liv till varje pris tar 50-talet slut och 60-talet tar
över. Maj är i 40-årsåldern och inte helt frisk. Barnen blir tonåringar, sedan vuxna,
lämnar hemmet för att bygga upp sina egna liv. Maken Tomas, periodaren, har fortfarande
problem med spriten. Jobbar jämt. Men det blir kärvt med den svenska ekonomin
och familjen får det också jobbigt. Tomas förlorar sin anställning i
Örnsköldsvik och måste flytta till Sundsvall. Maj känner sig allt mer ensam i
våningen, särskild när hon vet att Tomas har en långvarig otrohetsaffär borta i
Sundsvall. Åren går, Tomas blir pensionär.
Familjen Berglund är en alldeles vanlig medelklassfamilj,
det svenska folkhemmet personifierat. Maj tillhör inte skaran av kvinnor som
vågade slita sig loss för att realisera sig själva utanför hemmets givna sfär.
Hon blir kvar. Hon bakar, lagar mat, tvättar och skurar. Städar bort ångesten
och den ständigt närvarande känslan av att inte duga. Trots att Majs tankar
mest kretsar kring smuts och behovet att göra rent, växer sig drömmen om ett
eget arbete allt starkare och när tiden är mogen blir drömmen verklighet.
Maj är en av alla hemmafruar som fostrat 40-talistgenerationen
och sett till att hemmet och familjen alltid höll stilen. I alla väder, vad som
än hände. Om man inte kan göra något åt makens älskarinna kan man åtminstone ta
och byta disktrasan. Trots att hjärtat rusar och far. Ändå retar jag mig inte
på Majs handfallenhet i relation till Erik, tvärtom känner jag respekt. Det är
författarens förtjänst som så skickligt skriver fram det outsagda samt de underliggande
orsakerna.
Sandberg är fenomenal på att skriva fram Majs osäkerhet
inför att synas och att kräva. Maj är varsamt och trovärdigt skulpterad, med
all sin oro, sin kärlek och sina ofta ambivalenta känslor.
Berättarstilen är omisskännlig. Tidigare följde berättelsens
tid barnen, nu följer den snarare högtiderna som avlöser varandra och de sysslor
och familjetraditioner de förknippas med. En vanlig familjs tideräkning.
När jag slår igen boken vet jag att jag kommer att sakna
Maj. Tillsammans med de tidigare två delarna är Liv till varje pris en vacker
hyllning till folkhemmets alla hemmaarbetande kvinnor. I min bokhylla ska Maj-trilogin
stå bredvid romaner av kvinnolivsskildrare som Moa Martinson, Kerstin Thorvall
och Elsie Johansson.
Att föda ett barn recenserar jag här.
Sörja för de sina recenserar jag här.
(Den här recensionen publicerades ursprungligen i Eskilstuna Kuriren m.fl. 2014-09-16. Här på bloggen återges texten med tidningens samtycke.)
