Edmund White som är född 1940 skildrar i romanen en pojkes homosexuella uppvaknande och sedan den unge och vuxne mannens självhat och självförakt på grund av hans sexuella läggning. Det är 50- och 60-tal i USA och samhället som bokens huvudperson lever i är allt annat än vänligt inställt till homosexualitet.
Pojkens liv är ett liv i ensamhet, utan vänner och familjetrygghet. Han är lycklig i sällskap med sina böcker men allt efter som han inser sin homosexualitet växer skräcken att bli stämplad som en fjolla. Han vet att han är det men de andra ska för allt i världen inte fatta det. När han för första gången ligger med en annan pojke är han femton år gammal (den andre killen är bara tolv). Under hela tonårstiden fantiserar han om pojkkroppar och om en och annan manlig lärare, samtidigt som han inbillar sig att bara han förälskar sig i en tjej, blir han botad och det homosexuella stadiet av tonåren blir över.
Botad är vad pojken helst av allt vill bli och han försöker med allt möjligt. Under årens lopp söker han sig både till buddism och underkastar sig psykoanalysen under vilken han genomlever riktiga primalscener. När det gäller vuxna känner sig tonårspojken naturligtvis grundligt sviken. Efter en incident på skolan anger han en manlig lärare för att han förgripit sig på honom, han tänker att det är en bra hämnd på hela satans vuxenvärld. Trots att pojken föraktar borgerligheten planerar han medvetet och metodiskt för sitt egen borgerliga framtid, något annat alternativ verkar det ändå inte finnas.
En pojkes egen historia är en roman vilande på en självbiografisk grund, av den sorten som vi kallar autofiktion, men pojken i boken är tillrättalagt för att fungera som romanfigur. Enligt författarens egen utsago är pojken i boken "mer försynt, mindre intellektuell och långt mindre promiskuös" än han själv var som tonåring.
Romanen är en berättelse med stor dragningskraft och White lyckas mästerligt med att skildra motsättningarna i huvudpersonens liv vars väg till avgörande insikter och självacceptans är lika kaotisk och krokig som smärtsam.
Dessutom använder sig White av ett fantastiskt bildspråk både vad gäller personbeskrivningar, skeenden och miljöbeskrivningar. Meningar som "himlen och sjön var anagram av varandra" lyser som pärlor i texten. Samtidigt får texten liv av alla små detaljer som White har ett absolut gehör för. En pojkes egen historia är sannerligen en stor roman.
En pojkes egen historia är översatt till svenska av Thomas Preis. Boken innehåller ett nyskrivet förord av Stefan Ingvarsson.
Författaren kommer att medverka vid Stockholm Literature om en vecka. Hoppas få min bok signerad då.
Köp boken på t.ex.Bokus
